Harald Wiberg tecknade detta porträtt ur en festskrift till
Eriks ära. Boken finns i P O Swanbergs samlingar i Skara.
Erik Rosenberg
Erik Rosenberg var min idol på 50 talet. Han föddes med en penna i handen och
hans "Fåglar i Sverige" med
personliga och poetiska beskrivningar över Svenska fåglar förtjänar att
uppmärksammas än idag. Det finns många välgjorda fågelböcker idag, men ännu har
ingen kunnat överträffa Eriks ordmålarkonst. Boken kom 1953 och har textmässigt inte överträffats av hans
epigoner. Texterna bygger på självupplevda erfarenheter, vilket gör att den
fortfarande är njutbar. Han levde mellan åren 1902 fram till 1971. Han var journalist på den
numera riksbekanta Nerikes Allehanda och deltog i många radioprogram och
försörjde sig huvudsakligen som
frilansjournalist med naturen som inspirationskälla vid Oset, Kvismaren,
Kilsbergen och inte minst i fjällen. Vittangijärvi norr om Sevovuoma i sin tur
norr om Jukkasjärvi blev ett av hans specialområden. Han var av lantbrukarsläkt växte upp i östra kanten av Vänern, där
hans farfar var hemmansägare. Då fadern var sergeant hamnade han sedan i Örebro
och postumt har man gett ut en memoarsamling, där han
berättar om sin uppväxt och sin kontakt med fåglar och natur. Han bor sedan i
Örebro tillsammans med mor och syster, som båda blev änkor relativt tidigt.
Erik uppmärksammades ofta i radion på 50 och 60 talet och jag minns
fortfarande has skorrande radioröst, när han berättade om sina möten med
sina vänner. "Oset och Kvismaren" skrev han 34 och blev upptakten till ett
framgångsrikt naturvårdsarbete och skapade en atmosfär för ett aktivt
naturvårdsarbete. "Uvberget och tjäderskogen" följde 1937. Båda
böckerna utgör
en fin samling essäer om
den tid, som vi i senare generationer förslösat. Det är med sorg jag åter
låter Erik berätta om det som varit. Rovfåglar och Hålbyggarfåglar skrev han 54.
Bland hans sista arbeten var "I svenska fågelmarker". Oset och
Kvismaren blev sedan fågelreservat. Erik fick SvD:s första miljövårdsdiplom 1970
året innan han går bort. Jag
är övertygad om att Erik kom att betyda mycket för PO:s sätt att möta naturen.
Erik upptäcker Krankesjön och Vombs Ängar och kom sedan att inspirera PO att
upptäcka vår fjällvärld. Men han är hela tiden ett decennium före Swanberg, som
med sin Hasselbladskamera kan teckna vad Erik skrev. Vad de har gemensamt är förmågan till tålamodskrävande prövningar i sina
respektive gömslen, med i båda fallen medicinska komplikationer som följd. Vi
kommer att samla intryck och brev från honom till vännen P O Swanberg. Vi
låter Rosenberg berätta om sitt möte med
Vittangijärvi 1948 tillsammans
med örebroaren Knut Borg, ett område som jag själv besökte och som ligger norr
om Sevuvuoma norr om Jukkasjärvi.
Kai Currie
Lindahl
Jag tycker också att det är på plats att hylla minnet av Kai Currie
Lindahl, som var en ledande administratör och opinionsbildare. Samlade många kring sig och berättade om de olika landskapens natur. Vi minns
honom också som en driven riddare till försvar av våra Norrlandsälvar, vilka på
50 och 60 talet utsattes för en hänsynslös exploatering. Vi skall låta PO
Swanberg berätta om kontakten med Kai och vi återkommer med korrespondensen dem
emellan, som finns i Skara. De arbetade förresten mycket tillsammans i fjällen
innan internationella uppdrag upptog hans tid. | 
Erik Rosenberg
