Lilla Holm på Öland
Till minne av Ingemar Johansson
Mona jag hörde det på rösten, fast du ingenting sade.
Ingemar: Du bjöd mig änget vid första mötet
pôjka va små då
ägg och mjölk och vårmusseron
Harry fiska flundra rensa garn
Harry och Du i profil, väderbitna mot havet.
Pôjka tog över
sakrans danskar som stjäl våra gäddor
ålen är borta.
Doft av tång
Ingemar stakar ut på fjorden
mot näten det glittrar.
Truten ropar, ådan varnar.
Ditt ansikte, din rosiga kind, ditt skratt
din generöst framsträckta hand möter inte längre.
Men du finns i mig
i bodarna i vågorna
som slår mot stranden
i motorbullret när någon kommer.
Du finns, du finns
du gogivne, talglade livsfilosof.
Men du fattas mig
du fattas Lilla Holm.
|