Hälsovårdsenheten i Skaraborgs läns landsting har för avsikt att starta ett länsomfattande projekt för att spåra upp individer, som utan att veta om det har högt blodtryck. Enligt preliminär beräkning rör det sig om ca 11.000 personer, som på detta sätt skulle kunna spåras och erbjudas behandling. Detta projekt är helt i linje med den ambition att vara först (och kanske bäst?), som hälsovårdsenheten i Skaraborg även tidigare uppvisat.

Utomstående svensk expertis är tveksam i sin inställning till experiment av denna typ. Trots detta anslår landstinget till synes obegränsade medel för verksamheten. I hälsovårdsenhetens högsäte sitter tre experter, som kan tala väl för sig inför landstingets ansvariga. I samband med presentationen av projektet inför landstingsanställd sjukvårdspersonal skålade man för sin egen välgång. För denna skål och lekamliga spis utnyttjade landstinget ett läkemedelsföretags representationskonto.

Hälsovårdsenheten i Skaraborg skålar alltså för sin välgång och alla ser förtjusta ut, för hälsan är det, som vi alla har kärast. Men medaljen har en krass baksida: den kostar pengar och personalresurser. Det är en fråga om prioritering: Visst är det behjärtansvärt att spåra upp dessa patienter, som är (lyckligt?) omedvetna om sitt höga blodtryck. Men ingen vet egentligen om man har så mycket att vinna i fråga om livskvalitet och ekonomi. I amerikanska (Framingham undersökningen) och nu pågående finska studier har man visat att blodtrycksbehandling skulle kunna uppskjuta ett insjuknande i hjärnblödning. En viss positiv effekt kan också väntas vad beträffar hjärtsvikt och njursvikt. Den eventuella förebyggande effekten på hjärtinfarkt är mer svårtolkad.

Man måste tyvärr fråga sig om dessa presumtiva vinster kan motivera en så stor satsning, som det här är fråga om. Man måste dessutom göra klart för sig att denna kontroll förväntas leda till minst 11,000 nya läkarkonsultationer per år (kanske det tredubbla) av symptomfria patienter i den öppna vården. Kan öppenvården i Skaraborg svälja detta utan illamående? Landstingets representanter är mycket stolta över länets vårdcentraler, men det är ingen hemlighet att de vårdkrävande redan är alltför många för att motsvara resurserna. Skara Vårdcentral har fortfarande en väntetid på. 2 - 3 månader, trots att man nu efter 4 år lyckats få alla läkartjänster besatta. Bör man inte satsa resurserna på att ge länsborna en öppenvårdsservice, som de kan vara nöjda med i stället för att svinga sig över vårdköerna in i storstilade framtidsprojekt? I en (utopisk?) framtid, då landstinget löst de problem som idag finns inom den öppna och slutna vården i länet, och då vi dessutom vet lite mer om vad denna typ av undersökning kan ge (ex resultaten av den finska Karelen-studien), blir det måhända resurser över att backa upp "Framingham hjältar".

Vid presentationen av blodtrycksprojektet utdelades även ett frågeformulär, som i sig själv är en utmaning till kommentar. Hälsovårdsenheten skickar ut formuläret till slumpmässigt utvalda personer i hela länet. De fyra A4-sidorna (motsvarande en yta på en tredjedels m²) omfattar 59 punkter. En fråga har 19 underfrågor. Här skall man uppge sjukfrånvaro, läkar-, tandläkarbesök, allt om hälsan från hösnuva till tarmtömning samt all medicinanvändning. Man skall även uppge huruvida man anlitat akupunktör, homeopat eller kiropraktor, om man fastat, är vegetarian eller om man ätit hälsokost. Skolutbildning och en detaljerad yrkesbeskrivning skall deklareras liksom fritidssysselsättning, snusning och rökning. Efter att individen på detta sätt utlämnat sig själv får man "hjärtligt tack för hjälpen". Om man har svårigheter att besvara frågorna, kommer en sköterska och hjälper till att fylla i formuläret. Alla dessa uppgifter stansas in på ett magnetband, som lagrar uppgifterna. Vill man ej deltaga, stansas "vägrar deltaga, ointresserad" in på bandet. På formuläret anges att tystnadsplikten är densamma som inom övrig sjukvård (d.v.s. sekretessbelagd offentlig handling). Låt oss hoppas att dessa uppgifter inte kommer att tillhöra dem som lätt går att få fram ur databanken för några hundralappar.

Landstingets ekonomiska resurser är alls inte outtömliga. Låt oss gärna satsa på. vårdsektorn, men man måste prioritera med omdöme. I en tid med krav på besparingar är det kanske hälsoenheten med sin öppna budget som i första hand bör beskäras ?

Läkartidningen

Förebyggande medicin i Skaraborg?

Läsningen av rapporten i Läkartidningen Nr 4 1977 var nedslående. Man skriver där om de allmänna hälsokontrollerna på ett sätt, som inte låter antyda vad man tidigare anade och numera vet: att denna verksamhet är dyr, meningslös, ehuru populär. Är inte tiden nu mogen att sätta dessa ambitiöst upplagda hälsovårdsprojekt i Skaraborg under debatt? Dessutom anser jag det förvirrande och rent av upprörande att man synes marknadsföra en del av dessa allmänna hälsokontroller under varumärket företagshälsovård. Man grips av misstanken att den externa företagshälsovården har vuxit fram som en politisk kompromiss för att tillgodose en diffus, oinitierad förväntan på företagshälsovård från allmänhetens sida. Under 70-talets hälsovårdsyra har skaraborgarna byggt ut sin hälsovårdsenhet (budget 5,4 milj. 1977) med avsikt att integrera den i det uppväxande vårdcentralsystemet runt om i länet. Av rapporten framgår att man vill ge en så kvalificerad öppenvårdsservice som möjligt. Det poängteras hur väl samarbetet läkarvård, socialvård, försäkringskassa och arbetsvård fungerar vid vårdcentralerna. Hälsovården involveras i detta samarbete. Med statistik och egna enkäter har man försökt visa de egna leden samt politikerna att man är på rätt väg. Hälsovårdsenheten i Skaraborg har enligt hälsoplan från 1971 att syssla med hälsokontroller, extern företagshälsovård och hälsoupplysning.

1. Hälsokontroller.

Den allmänna hälsokontrollen, som 25% av länsborna i åldrarna 25-58 år erbjudes, innefattar ett datareglerat enkätformulär, som ska ge anamnestiska upplysningar avseende eventuell ohälsa. Man mäter vikt, längd, blodvärde, blodtryck och urinvärden. Individens uppgifter databehandlas sedan och vid behov erbjudes läkarkontakt. Egendomligt nog anser man att denna uppföljning är en angelägenhet för den fria företagshälsovårdens läkare även vid fall av icke miljöbetingad sjukdom. I rapporten nämnes också en hälsokontroll med social anstrykning av personer över 61 år. Tyvärr finns väl också anledning att ifrågasätta denna verksamhet. Man finner också hur hälsokontrollerandet bygger upp en kunskapspool på vårdcentralerna med fokusering på hälsokontroller, företagshälsovård och hälsoupplysning. Det poängteras att man vill använda den gigantiska hälso - och sjukvårdsapparaten till en riktad uppsökande verksamhet för att öka individens hälso- och miljömedvetande. Nyttan av denna aktivitet vet vi idag ingenting om.

2. Extern företagshälsovård.

I början av 70-talet hade landstingen stort intresse av att integrera den fria sektorns företagshälsovård. Arbetsmarknadens parter tackade emellertid nej till detta, och landstinget inriktade sig därför på att ge företagshälsovårdsservice till de mindre företagen. Detta kallas extern företagshälsovård. Att bygga företagshälsovård på basis av en allmän hälsokontroll innebär att man är bristfälligt orienterad om vad begreppet företagshälsovård innebär i svenskt arbetsliv.
Man har i Skaraborg på 5 år ej lyckats sälja sin företagshälsovård till mer än 8.000 medlemmar fördelade på 40 företag.

Kunden får initialt en allmän hälsokontroll av samtliga anställda. Dessutom får personer i vissa riskgrupper över 50 år en återkommande kontroll. Arbetsplatserna besöks av sköterska, skyddsingenjör och yrkeshygieniker, och här vill man riktigt nog bygga vidare, Extern företagshälsovård skall vara självbärande med initialt stöd från arbetarskyddsfonden (arbetsgivaravgift). Så betalade t.ex. Mariestads kommun fast årsavgift på 205:- per medlem + 33:- för var hälsokontroll. (Skara Kommun tillhörig en fri företagshälsovårdscentral betalade 76:- per medlem 1976) En distriktsläkare, som får titeln företagsläkare 8 timmar per vecka. genomför kontroller på sina medlemmar. (I en nystartad central i Vara Kommun lär medlemsantalet bli 4.000) Sjukvårdsbehovet får tillgodoses inom det ordinarie vårdcentralsystemet.

Arbetsmarknadens parter föreslår en läkare på högst 1.500 medlemmar. Enligt avtal med försäkringskassan ålägges den fria företagshälsovården en viss sjukvårdsservice. Vårdsökande tillhöriga den fria företagshälsovården har därför ofta avvisats från offentlig vård med hänvisning till den egna företagsläkaren. Om man inom den fria företagshälsovården lika lättvindigt kunde "rensa bort" mycket av den gratissjukvård, som den fria sektorn nu ger samhället, skulle företagshälsovården i Sverige få ökade möjligheter att utveckla sig enligt intentionerna i SAF-LO-PTK-avtalet om arbetsmiljön.
I rapporten betonas att man från landstinget vill ge en god företagshälsovård. Tyvärr ger rapporten i sig grund för tveksamhet huruvida man är införstådd med de verkliga kraven på en fungerande företagshälsovård. Det är väl aldrig så att man rider på arbetsmiljödebatten för att få politikerna att inrätta fler läkartjänster vid vårdcentralerna? Även om detta ändamål i och för sig är angeläget känns misstanken motbjudande för mig som helt och fullt arbetar för att förverkliga en effektiv företagshälsovård enligt riktlinjerna i arbetsmiljöavtalet.

Något samarbete mellan den externa företagshälsovården i Skaraborg och den fria företagshälsovården existerar ej, men man tycks från landstingshåll vara väldigt angelägen om att ge direktiv om hur saker och ting skall skötas. Så fanns t.ex. ingen av den fria sektorns företagsläkare representerad, när man diskuterade uppläggning av den mycket omdiskuterade hälsoundersökningen av asbestexponerade personer i länet. Man frågar sig om det finns någon företagsläkare, som representerar den fria företagshälsovården, med i den i artikeln omnämnda arbetsgruppen med arbetsuppgift att introducera yrkesmedicin i länet.

Skyddskommittéer och företagshälsovårdskommittéer med arbetstagarmajoritet är numera huvudmän för den fria företagshälsovården, Denna "gräsrotskommitté" har direkt insyn i hur företagshälsovården skall användas. Hur är direktdemokratin ordnad i landstingets externa företagshälsovård?

3. Hälsoupplysning.

Denna sista form av aktivitet har hittills bestått huvudsakligen i en kartläggning. Förutsättningarna för att man ska förväntas göra nytta är att man riktar sin information och utbildning till speciella målgrupper. Vi hoppas alla att denna allmänna hälsoupplysning inte kommer att få samma snöpliga resultat som de allmänna hälsokontrollerna.

Vad är då företagshälsovård?

Vad har parterna på arbetsmarknaden för syfte med sitt nya kollektivavtal i arbetsmiljöfrågor? Kanske kan man sammanfatta företagshälsovårdens centrala uppgift som att lära medlemmarna den nya synen på människan i arbetet och att vidga förståelsen för människans behov och krav i en modern arbetsmiljö. Företagshälsovårdens tjänstemän skall vara parternas opartiska experter i arbetsmiljöfrågor, göra utredningar och ge förslag till förbättringar av den psykiska och fysiska miljön. "Bota miljön, inte människan" säger LO.

Företagshälsovården i dag kräver personlig kunskap om miljön samt rikliga kontakter med företaget och dess anställda. Beträffande sjukvård rekommenderar parterna att den fria företagshälsovården skall handlägga fall av miljöbetingad ohälsa, som ej kräver sjukskrivning, samt ärenden där företagshälsovårdens speciella miljökunskap verksamt kan bidraga till ett gott behandlingsresultat. En läkare i allmän tjänst skall lära individen att umgås med sig själv och sin eventuella sjukdom. En företagsläkare är mer en populationsläkare med uppgift att anpassa miljön till människan och lära människan att i vid bemärkelse umgås med sin arbetsmiljö.
Innebär kanske "extern" företagshälsovård att man ställer sig utanför de krav, som formulerats i arbetsmiljöavtalet underskrivet av SAF-LO-PTK våren 1976?

Denna artikel var avsedd för Läkartidningen och den accepterades, men genom att åsidosätta vanliga pressetiska regler så låter Hälsoenheten publicera sitt svar i lokalpressen i stället för i Läkartidningen. En viktig debatt kom därvid av sig. Detta kan i sig ha bidragit till att skapandet av Skaraborgshälsan blev mer än 10 år fördröjd. LO har nämligen aldrig accepterat så kallad extern företagshälsovård, då den inte gett möjlighet till något partsinflytande.
Att det samtidigt pågick en polisutredning på Hälsoenheten kan ju ha sitt intresse för att möjligen förklara den panik som drabbade de blivande professorerna vid enheten.