VEM HAR GLÄDJE AV FÖRETAGSHÄLSOVÅRD.

Läkare och Socialstyrelse menar att företagshälsovården, företagshälsovård skall ägna sig åt att spåra överviktiga, nikotinister och alkoholister, i stället för som nu ägna sig åt meningslösa dyra men ack så populära hälsokontroller.

Företagshälsovården skall varken ägna sig åt köken, röken eller kröken. Redan för 10 år sedan krävde nämligen avtal och lagstiftning att företagshälsovården skall ägna sig åt miljöfrågor. Härtill kommer skärpta regler som bara är 2 år gamla.

Allmänhetens bild av Företagshälsovården som en institution för personalsjukvård, hälsokontroller och allmän hälsoupplysning får härmed ett stöd av tongivande röster från den etablerade skolmedicinen. Hur företagshälsovården skall kunna bryta detta synsätt synes inte lätt då t.o.m. Socialstyrelsen och gamla sjukförsäkringslagar så sent som för två år sedan lade hinder i vägen. Nu kräver arbetsmiljölagen i AML, med dess tilläggsparagrafer i att företagshälsovård tillsammans med parterna på arbetsmarknaden och under överinseende av yrkesinspektionen, att verksamheten skall inrikta sig mot miljöfrågor. Arbetsmiljöfrågor har med åren fått ett vidgat innehåll accentuerat av tilläggen i arbetsmiljölagen, som ger parterna ett ökat ansvar i anpassningsfrågor via skyddskommittéerna. Härtill kom ett krav om anslutning av företagen till företagshälsovård. Yrkesinspektionen har nu ersatt försäkringskassan när det gäller att utbetala statliga stimulans bidrag till företagshälsovård.

Dessa förändringar har tillkommit efter decennielånga utredningar, inte för att jaga överviktiga, rökare och alkoholister utan för att framtvinga en ökad miljömedvetenhet, inte minst inom det svårhanterliga psykosociala fältet (där förvisso alkoholismens sociala konsekvenser finns med) Människors livsstils frågor får heller inte ses som ett arbetsgivaransvar. I stället skall vi se företagshälsovård, som en aktiv katalysator för en partsmedveten vilja att förändra arbetets innehåll och utveckling. Men eftersom dessa miljöfrågor är ett svårfångat begrepp resulterar det gärna i att företagshälsovård faller in i en populär och föga kontroversiell roll av personalservice till allas belåtenhet.

I dag är företagshälsovården ett måste och lyckas inte SAF att ansluta de flesta av sina medlemsföretag till företagshälsovård, kan det bli tal om tvångsanslutning. I miljöfrågor går lagstiftaren och avtalsslutande parter före och kräver långtgående insatser för att skapa en bättre miljö och därmed en bättre livssituation för människan. Företagshälsovård skall vara en kunskapsresurs till fackets och arbetsgivarens förfogande för att lösa problem som uppstår eller förväntas uppstå på arbetsplatsen. Verksamheten får därför ej längre ses som en individuell löneförmån, dit man kan gå när man känner sig dålig och vill ha en kontroll.

Yrkesinspektionen är tillsynsmyndighet över företagshälsovården för en ökad arbetsmiljömedvetenhet. Ett villkor för ersättning. Härtill kommer myndighetens möjligheter, att mer än tidigare ha möjlighet att utöva tillsyn över den lokala skyddsverksamheten och parternas samverkan i skyddskommittéerna. Men riksdagens högt ställda förväntningar på vår möjlighet att ändra vår inställning till arbetsmiljöfrågor går långsamt. Därför kan hälsoförespråkare uppmana företagshälsovården att intressera sig för kost sprit och tobak.

Detta skapar förvirring i de partsammansatta organ som är satta att leda företagshälsovårdens verksamhet samtidigt som de anställdas bild av företagshälsovården som en privat sjukstuga konserveras.

Den redan överdimensionerade medicinska delen av Företagshälsovården får därmed i de styrande företagshälsovårdskommittéerna en oförtjänt uppbackning genom debattinslag där hälsokontroller ställs i förgrunden. För två år sedan upphörde försäkringskassans ensidiga stimulansbidrag till just läkarens och sjuksköterskans insatser. Nu krävs en fungerande teknisk och psykosocial resurs för att yrkesinspektionen skall godkänna statliga stimulansbidrag.

Många lyssnar gärna till hälsoprofeternas uppmaning att jaga överviktiga , rökare och missbrukare i förhoppning att skapa ett längre liv samtidigt som den medicinska delen kan göra anspråk på ökade resurser och falla in i en trygg och invand och inte minst populär roll. Men detta är inte återigen Företagshälsovårdens centrala uppgift. I stället handlar det om ett gigantiskt utbildnings och rådgivningsarbete för att utifrån vår kunskap om tekniska , medicinska och psykosociala miljöfrågor utveckla och och förändra vår arbetsplats och därmed människas livsinnehåll. Det handlar om att skapa en levande debatt om vårt arbete och öka vår medvetenhet , medkänsla och förståelse för människa i arbetet.

I 10 år har vi haft vår arbetsmiljölag med en portalparagraf om att anpassa arbetet till människans förutsättningar. I lagen stadgas om skyddsombudens och skyddskommittéernas ökade möjligheter att få inflytande på våra arbetsplatser. Tillägget för två år sedan om ansvaret för anpassningsfrågor kan synas tungt.

Med detta ökade ansvar vill riksdagen och parterna på central nivå ha lokal hjälp. Här kommer företagshälsovården in med sin fackkunskap. Inte för att ta ansvar från parterna utan för att råda och stötta och vara behjälplig i miljö och anpassningsärenden .

Den nya rollen kräver en annan organisation av företagshälsovården där den medicinska delen kan få sina resurser beskurna. Men verksamheten, kräver också ett fungerande lokalt skyddsarbete med skyddsombud , förmän och skyddskommittéer inbegripna. Ty utan ett lokalt skyddsarbete kan inte företagshälsovård förväntas fungera. Härtill krävs som tidigare att företagshälsovård får behålla rollen som en partsoberoende rådgivare med vetenskap och beprövad erfarenhet som sitt rättesnöre.

Företagshälsovården är i dag ett måste och det pågår en partsledd kampanj för att företagen skall öka sin anslutning till företagshälsovården. Allt för att slippa en tvångsanslutning. Detta förutsätter underförstått att företagshälsovården kan leva upp till de krav som ställs på dem. Vi skall ha en företagshälsovård som kan hjälpa parterna att utveckla en trygg , sund och meningsfylld mänsklig verksamhet. Spelreglerna för att utveckla denna ökande demokratisering och humaniseringen av våra arbetsplatser finns, men ännu har tillämpningen av lagarna inte funnit sina former. Parterna har ännu inte riktigt orkat ta i det nya . Detta gäller inte minst på det kommunala och landstingskommunala planet, där det t.o.m. saknas fungerande avtal. LO och TCO har ett stort ansvar för att få de fackliga representanterna att se denna nya fackliga roll. Skyddsombuden borde i dag vara fackets viktigaste representant. I detta inledningsskede har Företagshälsovården viktiga utbildningsinsatser gentemot sina uppdragsgivare. Samverkan med yrkesinspektionen kan vara nödvändig för att förmedla allvaret i den nya rollen.

Företagshälsovård måste lämna blodprovet och blodtrycksmanchetten och medverka till att medvetandegöra inte minst de svåra psykosociala frågorna , kanske 90 - talets stora debattämne. Vi har inte råd med den utslagning som nu sker på arbetsmarknaden , detta slöseri med mänskliga resurser.

Företagshälsovården har en tendens att om inga krav ställs fly in i det populära hälsoarbetet men nu måste snart någonting hända. Det är därför tragiskt att tunga normgivande debattörer på hälsoområdet legitimerar den medicinska Företagshälsovården att stanna kvar i rök och nutritionsstadiet. Det är också tragiskt att det viktiga förändringsarbetet på arbetsmiljöområdet går så långsamt. Utan krav på företagshälsovård kan den smita undan och lyssna till engagerande appeller från Karolinska Sjukhuset och därmed försvara sin nuvarande plats i personalsjukvården.