Två uppsatser om konsekvenser av 800 kV ledningar. 

800 kV - ledningars markanvändningskonsekvenser.

Accepterandet av en förlängd kärnkraftsparentes med etablering av fyra stora elkraftsproducenter kommer att ställa nya krav på ett eldistributionsnät med andra prestanda än det vi är vana vid med vattenkraft som huvudenergikälla.

Stor mängd elektrisk energi skall från en punkt distribueras över stora ytor. Vidare kräver den moderna värmekraftsenergin att ett distributionsnät byggs ut så att revisioner, störningar och haverier vid verket endast skall få minimala olägenheter för konsumenterna. Bortfall av ett aggregat skall snabbt kunna kompenseras från annat håll. Det betyder att ett nät mellan de fyra anläggningarna på något sätt måste etableras.

För att lösa detta har från Vattenfall föreslagits ett 800 kV system, som byggs ut i södra Sverige. Kärnkraftsaggregatens fördel med hög, jämn elproduktion måste dock kompletteras av den mer lättstyrda vattenkraften för att svara upp emot den dygnsvisa och årsvisa variationen.

Hotet mot de norrländska älvarna har därför inte minskat i och med utbyggnaden av värmekraftsproduktionen. Under de närmaste åren är därför att vänta en utbyggnad av ett eldistributionsnät, antingen med 400 kV - ledningar eller som föreslagits 800 kV. En planering av detta nät bör ske inom ramen för den fysiska riksplaneringen för att erbjuda investeringarna en så allsidig belysning som möjligt.

Det inte är troligt, att de elektriska eller magnetiska fälten i anslutning till de föreslagna kraftledningarna skall utgöra någon humanbiologisk riskfaktor. Det rör sig om lågfrekvent strålning, där de i och för sig höga fältstyrkorna får en ringa ströminducerande effekt på människokroppen. Det är heller inte troligt, att den relativt ringa energiförlust längs ledningarna skall ha någon effekt. Om störning skall antas finnas, bör man finna den vid produktions - eller konsumtionsstället eller vid transformatorstationerna.

Att med epidemiologisk teknik visa eller frikänna påverkan från högvolt eller avslöja en eventuell störningsfaktor på människan eller djurlivet, ter sig utomordentligt svårt. Undersökningar av detta slag kräver att de är väl upplagda och att man disponerar ett stort material och kan bedrivas i stor omfattning för att kunna ge ett mätbart resultat. 800 kV:s ledningarna uppvisar ingen större skillnad av fältstyrkorna i markplanet, tvärt om kan den elektriska fältstyrkan under 800 kV i vissa avsnitt bli lägre, tack vare att man kan tillåta ett högre trädbestånd i kraftledningsgatan. Vegetationen under en högspänning har en god avskärmande effekt på det elektriska fältet. Ledningarna i sig utgör ingen större fara.

800 kV - ledningarna är inte lokaliseringsstyrande på industrilokalisering. Detta kan vara sant, men kring varje transformatorenhet kommer stora markanspråk att ställas, dess litenhet till trots. Stationerna kommer att få större strukturbildande effekt än man kan vänta och en större sekundär samhällspåverkan än vad som framskymtat i debatten. Anslutningsdragningar och industrietableringar är bara en del av den följdpåverkan som följer på en transformatorplacering. Ett sätt att öka den allmänna insyn i ledningsdragning och transformatorplacering är att koncessionsprövning även skall gälla 400 kV och inte enbart 800 kV. Ellag och miljöskyddslag bör kompletteras på denna punkt vid tillåtlighetsprövning.

Debatten kring 800 kV eventuella vara eller icke vara, har dock visat att det finns ett stort behov av ökad insyn från allmänheten vid framdragning av inte bara 800 kV utan även 400 kV - system.

Ett av problemen kring 800 kV torde bli hanteringen av bullerfrågorna. Här saknar rapporten tillräckligt underlag och den svenska erfarenheten är ännu alltför begränsad för att ge underlag för byggnadsfri zon. Direkta mätningar med användande av bästa metod kompletterad med attitydundersökningar är de enda metoder, som står till buds. Den sista metoden, uppenbara svagheter kan ändå ge en fingervisning om hur mycket människor uppfattar som störande.

Bullret beror av klimatet och vindförhållanden men är högst under väderleksförhållanden då människan föredrar att vara inomhus, det vill säga vid regn och dimma.

Markanvändningskonsekvenserna är det överskuggande problemet. Stora och i terrängen dominerande konstruktioner, som på vissa avsnitt måste målas p g a luftsäkerhetsskäl, kommer att verka starkt störande. I vissa avsnitt för tilltänkt dragning kommer förfulningen av landskapet att utgöra ett direkt hinder. Detta gäller vid passagen av t ex Mälaren och andra sjöar och slättsystem. Kortare spann och därmed en lägre stolphöjd kan i en del fall kompensera denna olägenhet. Utspridningen av ledning med lägre spänning är en annan lösning.

Kraven på ett utökat distributionssystem finns och alternativet till 800 kV är ett ökat antal 400 kV ledningar. Dessa kan naturligtvis spridas i länen men tendensen är att kommuner och länsstyrelser har föredragit att tillstyrka parallella dragningar.

Ett alternativ, som bland annat prövats i Skaraborgs län norr Skövde är flerledningsstolpar. Dessa stolpkonstruktioner som skall bära 2 st 400 kV system får genom sin stora höjd och karakteristiska utseende ett lika dominerande inslag som en 800 kV stolpe skulle få. Kostnadsmässigt är heller inte skillnaden så stor. På vissa håll kan dock ett 800 kV system verka sanerande då två till tre 400 kV ledningar kan ersättas av ett 800 kV system.

Ett exempel på lämplig lokalisering av 800 kV ledning är just i närheten av de större kärnkraftsenheterna Forsmark och Ringhals. Det starkt förfulande och industrialiserande landskapet på Värö skulle kanske se något mer attraktivt ut med bara en ledning i stället för den mångfald av kraftledningar som skär genom landskapet. En nyetablering av kraftförsörjningen till södra Stockholm skulle kanske ge en mer landskapsanpassad dragning än den ledning som nu försörjer sagda område längs E 4 mot Södertälje.

I ett öppna landskapet skulle man kunna "klä in" stolpkonstruktionerna i en konturbrytande vegetation. Detta borde även gälla nuvarande 400 kV system vid dragning över åkermark och öppna stråk.

En dragning av ett 800 kV system från Norrland till Mellansverige får endast ses som ett försök att med 50 - talets kronärtskockstaktik förbereda exploateringen av de orörda älvarna. Hotet mot de norrländska älvarna har inte minskat i och med utbyggnaden av kärnkraften, tvärtom finns ett ökat behov av lättillgänglig elkraft som kan sättas in vid toppbelastning eller produktionsbortfall vid störning eller haverier.

Den långsammare elkonsumtionsökningen i kombination med de ökade kraven på att elektrisk energi skall användas i första hand för arbete och belysning och endast i undantagsfall för uppvärmning gör att ett 800 kV system trots eventuella fördelar inte får den underbyggnad som krävs för dess existens.

Den fysiska riksplaneringen har påvisat nödvändigheten av en samlad total bedömning av de resurser som finns. En förhoppningsvis ökad insyn via den kommunala planeringsprocessen kommer att leda mot en hänsynsfullare markutnyttjande än det vi sett prov på hittills.

Sammanfattningsvis kan framhållas att det kan vara motiverat med ett 800 kV system från de större kärnkraftsenheterna Forsmark och Ringhals fram mot de större konsumenterna Stockholm och Göteborg.

Fördelen med kortare sträckor av 800 kV är att alternativet med flerledningsstolpar eller multipla ledningar från sagda två producenthåll ur landskapsvårdssynpunkt är sämre.

Elkonsumtionsökningen bör styras i sådan riktning att övrig dragning inte bör ifrågakomma. 800 kV ledningar i Norrland inte motiverade.

Eventuella hälsorisker av högvoltstransmission

Erfarenheterna av 800 kV och till och med 1200 kV har vunnits i USA och Sovjetunionen. Införandet av 800 kV:s teknologin i Sverige har dikterats av en prognostiserad elkonsumtion, en lägre procentuell överföringsförlust, mindre ianspråktagande av mark och en större fredsmässig distributionssäkerhet. Den framtida energianvändningen har gjort att planeringsarbetet avstannat. Markanvändning, stolpkonstruktionens störande inslag i landskapsbilden och bullerfrågor har dominerat värderingarna. Vattenfalls har framlagt en plan om ringledningssystern i södra Sverige. Detta för att tillgodose prognostiserad men ännu ej utfallen ökning av elkonsumtionen. Redan innan frågan lyfts till en allmän planeringsnivå i planverkets regi har Vattenfall sökt koncession för 800 kV högspänningsledning på delsträckor i Uppland och därvid bundit upp kommuner och länsstyrelser.

Vid införande av ett 800 kV system får energikrävande industrier större möjlighet att välja lokalisering. Härmed höjs frågan om "supraledningarn" från att vara rent teknisk till att bli en allmän samhällsutvecklingsfråga som kräver djup politisk förankring.

Medborgare i Västvärlden har reagerat starkt mot utvecklingen av denna högenergi teknologi och stor oro har förmärkts hos allmänheten inom berörda områden. Som svar på detta har stora forskningsinsatser avsatts för att leva upp till allmänhetens krav på säkerhet. Svårigheterna att mäta biologiska effekter med till buds stående medel har varit uppenbara, vilket tusentals rapporter med divergerande och motsägande resultat vittnar om.

Höga effektmängder kan med denna teknik transporteras med relativt små effektförluster. Förlusterna ger emellertid upphov till bl.a. corona fenomen och lågfrekventa fälteffekter längs kraftledningsgatorna.

CORONAEFFEKTER

I det starka elektriska fältet nära ledningarna kan partiklar och vid fuktig väderlek regndroppar skapa lokalt höga fältstyrkor. Här alstras kortlivade plasma som i sig genererar akustiska, kemiska och elektromagnetiska störningar. Den akustiska är den mest analyserade och den faktor som kan bli normgivande för den byggnadsfria zonen. Vid regn erhålles en ljudnivå som är ca 15 dB högre än vid klart väder. Av intresse av stresspåverkans synpunkt vore en analys av impulsljuden vid denna typ av bullergenerering. ("A filtren Fast mäter inte alltid på ett adekvat sätt de korta impulserna.)

Trots att bullereffekterna är de lättast analyserade av hela problemkomplexet har rests ytterligare krav på fördjupade analyser. Bullret är också den enda mätbara faktor som kommer att användas för att kunna klara av det administrativa problemet kring markanvändningsproblematiken.

Ozonbildningen

I samband med plasmaurladdningen joniseras syre och kväve, varför bildning av ozon och nitrösa gaser är möjlig. Ozonbildningen är den helt dominerande (ca 10 ggr större) och beror av temperatur och fuktighet. Maximal nybildning vid regn och dimma. Halveringstiden för ozon ca 30 minuter.

Dessutom synes borttransporten av ozon ske genom konvektionsströmmar från de relativt varma transmissionsledningarna. Vid vindar parallellt med kraftledningen kan något högre koncentrationer av ozon konstateras. Men coronans ozonbildning saknar genom sin relativt ringa mängd hälsomässig betydelse.

Radiofysiska störningar

inom radiofrekvensområdet. Två typer av störningar. En beror av materialfel och man har där lokala plasma som ger störsignaler. Förekommer vanligast under torr väderlek. Den andra, den vanliga coronan. Reflexer av radiovågor ger dessutom ytterligare TV och radiomottagningsbesvär. Störningarna avtar snabbt med avståndet från ledningen.

Det lågfrekventa magnetiska fältet

Det är det lårfrekventa elektromagnetiska fältet som har tilldragit sig det största biologiska intresset. Förväntningarna att finna ett vägledande svar eller ett signifikant resultat har inte infriats men detta har inte hindrat fortsatta forskningsinsatser. Tillgängliga biologiska och fysikaliska analysmetoder har hittills inte påvisat säkra hälsorisker.

800 kV transmissionen ger en spänning av ca 460 kV mot jord. Fältstyrkan strax ovan mark ca 10 kV/m. Fältstyrkan tvärs kraftledningsgatan beror på interferens mellan de olika faserna och inverkan från de två jordledningar som "skärmar" de tre huvudledningarna. Den 50 periodiska elektriska fältvektorn är konstant medan den magnetiska varierar med belastningen på nätet. För att hålla den elektriska fältstyrkan i markplanet vid oförändrad nivå vid övergång från 400 kV till 800 kV har man tvingats höja stolphöjden med ca 50%. Man har därvid sökt nedbringa de akuta effekterna.

Bland de akuta effekterna av elektriska fältet märks den elektrostatiska induktionen i föremål längs kraftledningsgatan. De urladdningsströmmar som alstras vid beröring utgör ett obehag men inget hot. Eventuellt kan personer med pacemaker påverkas av de delar av urladdningsströmmen som passerar människokroppen vid kontakt med ledande föremål. En människa i ett elektriskt kraftfält ändrar fältet och högre värden av fältstyrkan (upptill 15 ggr starkare fält) kan noteras i t ex huvudhöjd. Desto längre och spetsigare föremålet är ju mer elektriska kraftlinjer sugs mot föremålet och ju högre blir den lokala fältstyrkan. Genom analytiska studier av enklare geometriska modeller kan man förutsäga de inducerade strömmarnas storlek i föremål lik en människa med kroppens elektrofysikaliska egenskaper.

De är av storleksordningen några hundra microampere/m. (neuron excitationsströmmarna avsevärt högre).

Den kapacitivt inducerade laddningsströmmen blir intressant just i större metallföremål som stora skogsmaskiner och skördetröskor som kommer i närheten. Kontaktströmmarna vid beröring av dessa ofta ojordande föremål kan ge en obehaglig förnimmelse vid beröring. Man bör därför inte tanka redskapen i alltför starka fält då kontaktströmmen kan inducera en explosionsinducerande gnista.

Genom de högre ledningsstolparna får man en maximal elfältstyrka i manshöjd av ca 10 kV/m . Fältet i markplanet är starkt beroende av t ex ett skärmande trädskikt. Den oskärmade människan kan förnimma den höga fältstyrkan på i princip två olika sätt. Dels den hårreaktion (piloerection) som är förnimbar i pannan vid redan 5 kV/m dels den brännnässleeffekt man förnimmer när man barbent med gummiskor vandrar i högt gräs.

Det varierande magnetiska fältet beror av lednings - och markströmmar och är av ungefär samma storleksordning som det statiska jordmagnetiska fältet. Fältet kan dock inducera oönskade spänningar i rörledningar och staket som går parallellt med ledningen. De av magnetfältet inducerade kroppsströmmarna är störst vid ytan och av ungefär samma storleksordning som de som alstras av det elektriska fältet. Det varierande magnetiska fältet penetrerar kroppen och skapar slutna strömkretsar i kroppen. Strömtätheten är störst vid ytan. Teoretiska analyser visar annars att den elektriskt inducerade och de magnetiskt inducerade är av ungefär samma storleksordning. Det föreligger en mer homogen fördelning av de elektriskt inducerade.

Kroniska effekter av denna högvoltsexponering har inte låtit sig påvisas i invändningsfria studier. Effekter på kromosomer, fertilitetsstudier, kroppsutvecklingsstudier, beteende, fysiologiska och biokemiska test är exempel på områden som behandlats. Experiment med råttor, möss cellkulturer har inga entydiga svar att ge.

Beteende studier av ren - och nötboskap ger även de motsägande resultat. Kan vilande idisslande kor föredra starka fält för att i högsommarvärmen minska insektplågan?

Fertilitetsstudier av nötboskap, cancerfrekvensstudier av barn är exempel på studier som nyligen initierats efter svenska och amerikanska erfarenheter. Viljan att utesluta ett humanbiologiskt hot från högspänningsexponering är trots tusentalet i stort negativa rapporter ändå ett uttryck för att man upplever ett hot.

En studie av ställverksarbetare i Arbetarskyddsstyrelsens regi gav 1978 ingen vägledning på eventuella risker visavi inducerande fält. En följdstudie på utfallet missbildningar hos avkomman till ställverksarbetare har skapat viss debatt. Undersökningen är ännu inte fullständig och betraktas inte heller som helt invändningsfri. På teoretisk väg har man heller inte kunnat belägga att de inducerade strömmarna kan skapa kromosomstörningar.