 |
Rudolf Söderberg
|
 |
|
|
Rudolf Söderberg
|
|
och hans insatser för svensk naturvård förtjänar att uppmärksammas. Han kom tidigt att lära känna Hornborgasjön och Vänern och ägnade sjöarna ett intensivt studium. Med sina exkursioner och böcker lade han grunden till kunskap om sjöarna, som Gustaf Kolthoff på 1860 talet upptäckte och som Jesper Swedberg på Bosgården exploaterade, som ett fåglarnas paradis. Jag har fått tillfälle att i samband med arkivarbete gå igenom böckernas bildmaterial varför jag rekommenderar att på nytt läsa igenom hans två böcker för att få en bild av hur sjön såg ut för över 100 år sedan. I dem följer en diger lista ornitologisk och geografisk litteratur, som han skapade vid sidan om en berömvärd insats som lärare i Stenstorp, Skara och Stockholm. Rudolf hamnade under senare delen av 1900 talet i skuggan av Swanberg, men hans plats som kanske den viktigaste opinionsbildaren för den sargade sjön är det dags att lyfta fram. Jag vågar till och med med fog påstå att han varit den drivande opinionsbildaren för den numera under (C) havererade naturvården i Sverige. Sjön bidrog med vattenlagarna, som i och för sig ignorerades, men hans enorma engagemang från 1900 talets början skapade det lovande naturvårdsintresse, som blommade på på 50 och 60 talen.
Rudolfs far och farfar var lärare med rötter i det berömda Håtuna i Uppland. Fadern Joel var en betydande kulturpersonlighet och överlärare i Lidköping, men återflyttar tidigt 1900 tal till Stockholm för fortsatt karriär som överlärare. Rudolf själv är född och uppvuxen i Lidköping (f1881) och kom i kontakt med den originelle, naturälskaren och amatörornitologen Ulric Strömberg, som introducerade honom i bland fåglar och landskapsmålning. Han flyttar 1896 som djäkne till Skara och i maj 1896 lockades han av en kamrat till Hornborgasjön. (I boken Hornborgasjöns Öden har han beskrivit sitt första möte med sjön, en känsla av aldrig tidigare erfaren känsla av lycka genomströmmade honom, när han vaknade i Stenumsladan). I samband med faderns flytt till Stockholm tillbringade han ett läsår i Uppsala, men är sedan tillbaka i Skara igen. Här bor han då i det så kallade Djäknestallet på Bommagatan. Efter studenten lämnar han Skara för att återkomma först efter 20 år och då som lärare i geografi och biologi. Han hade då varit i Australien och några år som 1e arkivare på Riksmusset
Kamraten och senare svåger Tore Fischer delade mången fågeldag vid sjön. Vid ett tillfälle när Rudolf skolkat och tillbringat en dag vid sjön att samla ägg, kom lektorn på kvällen upp för att återfinne Rudolf nerbäddad i sängen i akt och mening att spela sjuk. Lektorns intresse för fågeläggen skingrade all misstänksamhet.
Rudolf bildar med likasinnade vid Skara läroverk Naturens Vänner 1897 (vilken numer har Hornborga Vänner som en uppföljande förening). En förlaga till denna förening finner vi i återfunna stadgar för Föreningen Linnea, vars text vi finner här. Föreningen utgav en periodisk skrift kallad Ur Naturen. Föreningen överlevde två år. Bekantskapen med sjön bara ökade och han tillbringade mången dag här ute, allt medan hans kamrater lånade hans studiekammare för att spela kort. Rudolf, Hudo Swensson (senare författare till "Utbölingar i Västergötland") och David Nilsson utgjorde ett i Skaratakten glatt forskargäng, som studerade Vänern och Hornborgasjön.
på Djäknestallet.Hans kunskap och intresse för sjön kom väl till pass, när kraven på dokumentation av Hornborgasjön inför kommande förändring timade. Under sommaren 1905 blev han förordnad att inventera fågellifvet vid sjön och delar av det dokumentet finner hur här.
Mellan åren 1909 och 1916 läser han zoologi, botanik och geografi vid Stockholms högskola, men vi hör av och till från honom via pressen. Han var aktuell för att deltaga i Andrés nordpolen expedition, men det sades, att han var för ung, varför han istället deltog i en 1,5 år lång i den Mjöbergska expeditionen 1910--1911 i Nordvästaustralien. Hans dagböcker och bilder från denna tid står nu till Etnografiska museets förfogande. Han upptäcker därvid en fågel, som pryder hans gärning och Biblioteket i Skara. Hans bilder och anteckningar från denna expedition kommer ca 100 år efter resan Aboriginerna till del. Hans dagböcker och bilder har av familjen ställts till etnografiska museets förfogande.
1920 erövrar ha en licentiat examen i ämnet Geografi i Lund med titeln Hornborgasjön en geografisk monografi. Han blir hedersdoktor 1955 vid Stockholms Högskola.
Rudolf fortsätter fädrens lärargärning och uppskattades och trivdes i denna roll. Han var lärare i Stenstorp under ca 10 år från 1913. Rudolf undervisar i geografi och biologi från 1923 i Skara fram till han med familj flyttar till Vasa realskola i Stockholm. Hans kvaliteter på det vetenskapliga området manade till en ledig professur, men Rudolf tackade nej med motiveringen att lärarkallet kändes viktigare än att vända papper. Många vittnar om Rudolfs pedagogiska talanger, humor och värme. Han kom att dominera det kulturella livet i Skara på den tiden innan Arn hysterin helt övertog kulturutbudet i Skara.
Hornborgasjöns
Fågellif som gavs ut på Arkiv för Zoologi 1907 4:1 behandlar tiden före den
egentliga sänkningen. Skriften finns i Skara och delar av den är publicerad
här.
Vi har en bildsvit,
som han tog under de första åren av 1900 talet från Ore Nabb.
En resa genom Skåne i Zoologiskt
syfte skrevs 1907 finns i samlingarna. Vetenskapsakademin.
1908 undersöker han på uppdrag av vetenskapsakademin
Tåkern.
Undersökningar från
Nordvästaustralien under ca 1.5 år från sommaren 1910.
Utdrag finns på denna sida, men huvuddelen av hans material och dagböcker finns vid Etnografiska Museet i Stockholm.
Genesis of decorative and building
instincts of bower birds 1929 i arkivet och som vi skall publicera som ett
exempel på de insatser han gjorde i Australien. . Det blev en föreläsäning i
Köpenhamn i samband med en ornitologi kongress.
På biblioteket finns också Rudolfs
egen sammanfattning av Australienresan: Results of dr E Mjöbergs Swedish
Scientific Expeditionss to Australia 1910-13, XVIII. "Studies of the birds in
North West Australia".
En uppsats
som skrevs 1916, när sänkningen av Hornborgasjön var ett faktum, ger en
tidsbild av hur man kände inför detta olagliga övergrepp 1902.
Det vildas vägar som Bonnier gav ut 1919.
En samling essäer, varav vi låtit publicera första kapitlet, som ett led i de
uppsatser, som han skrev om sina besök vid sjön.
Vildmark i samarbete med konstnären Rolf Mellström, som Bonnier
kom med 1935. En delvis omarbetad "De vildas vägar".
Boken Rudolf Söderberg
Hornborgasjön och dess Fornsjöområde 1932.
Boken Rudolf Söderberg
Hornborgasjöns öden som fågelsjö 1947.
Hornborgasjön genom tiderna 1951 ur
Natur i Västergötland.
Några minnesord
över Rudolf Söderberg tecknade av en av hans kollegor.
Mest känd blev nog Rudolf Söderberg för sina fågelböcker, med det unika formatet som medgav att man kunde ta med den i fickan vid besöken i naturen. Det utgör en omfattande serie, där fåglars ägg, burfåglar och fick under följande århundrade av många epigoner.
Rudolfs arkiv finns delvis
Hans samlade anteckningar ligger på Falköpings Museum och väntar på sin upptäckare. Han har skrivit diverse artiklar och böcker, där Hornborgasjön som fågelsjö är den mest kända. Vi har spårat ytterligare materiel som nu finns på Biblioteket i Skara och som delvis är publicerade här på sidan.
Här följer en sekvens bilder som Rudolf påpassligt tog och som berättar väl så bra om hur sjön drabbades vid sänkningen 1902 - 12.
Utanför Ore nabb före sänkningen 1905. I förgrunden bland stenar säv, längre ut näckrosor och längst ut sävdungar. I fonden Billingen. K Andersson tog denna väl visade bild.
Detta är exakt samma plats som bilden ovan, men tagen vid ett annat tillfälle av Rudolf själv och året är 1905. Fotografen kommenterar på bilden: Från vass och näckrosbältet i sydvästra delen av sjön. Som framgår av originalbilden är vattenståndet lite högre än bilden ovan.
Från samma plats 1915 noterar vi att sjöbottnen är övervuxen av starr, videt har vandrat in och halvkulturen har gjort sitt intåg. Rudolf tog bilden 1915.
Vid samma plats under högvattenåret 1924, som Du kan läsa om på annan plats på Hornborgasjön egen sida var vattenståndet osedvanligt högt den 1 juni detta år.
Efter 14 dagar när vattnet runnit undan och förmodligen skadat forsarna längre ner kunde det den 13 juni 1924 se ut så här.
Och efter ytterligare 14 dagar såg samma plats ut så här den 1 juli 1924. Bilderna är fotografiska kopior av Rudolfs egna och bekräftas av hans bok Hornborgasjön, som Natur och Kultur gav ut 1932.
Rudolf fick under sin ungdom efter 1897 uppleva sjön, när den återhämtat sig efter tre sänkningsförsök och sörjde hur den sargades 1904 - 1912. Han fick också uppleva de upprivande tvisterna från 1912 till de förhoppningar, som väcktes 1932, då äntligen Högsta Domstolen underkände den 4:de sänkningen. Krossad av övergreppen från sänkningsföretagen på 30 talet, som dödade sjön, måste ha varit ett hårt slag för denne natur och hembygdsälskare. Han var ändå trogen sin sjö och besökte den varje år in i det sista.
Vi har kusinen David Holm i Enskede att tacka för många av de renskrivna maskinsidor som vi har haft tillgång till.
[ Innehåll ]
Redigerades
mars 2013