Mögel i våra bostäder

Mögel i våra bostäder

Inledning Den ökade byggenskapen på 70 - talet har uppdagat ett problem, som i det tysta har fått stora sanitära kon sekvenser. En ökad rationalisering inom byggbranschen med ny teknik, nya material och energisnåla hus har resulterat i att elak lukt uppmärksammats i allt större utsträckning i vårt bostadsbestånd. Den elaka lukten är förknippad med växt av mögelsvampar i byggmaterial och skapar i bostaden en karaktäristisk lukt, som påminner om dålig hygien. Lukten upptäckas vanligen ett till två år efter det att byggnaden färdigställts. En van näsa känner snabbt igen mögellukten, en stickande unken lukt, som påminner om lukt i en potatiskällare eller lukten av fuktig jord. Luktämnena har stor vidhäftningsförmåga och är svåra att få ur gångkläderna. Även efter en grundlig sanering av bostaden kvarstår ofta lukten. Mögelproblemet är bara en del av de hälsorisker som den moderna inneslutna människan utsätts för. Nya byggmaterial och krav på reducerade energikostnader har gjort att man idag talar om indoor airpollution. Formaldehyd från spånplattor och isoleringsmaterial har genom sin reaktivitet skapat påvisbara besvär hos boende. Radondotterhalter i boendet där markemissionen tillsammans med strålning från väggar och golv utgör en ännu outforskad men icke så ringa hälsorisk. Cigarrettrökning i täta hus är också exempel på rent fysikaliska hälsorisker inte bara för rökaren. Passiv rökning innebär också ett mycket allvarligt hälsohot inte minst vad gäller lungcancer. Gasspisen med sina förbränningsprodukter har också blivit ett problem i täta hus. Mycket av nämnda problem har att göra med att bostadsytan speciellt i småhus överstiger vad vi egentligen har råd med. Den luftomsättning som krävs för god hygienisk standard kräver mer energi än vi bara orkar med.

I denna pressade situation är det lätt att förstå människans magnifika ångestreaktioner som följer i nya hälsoriskers spår.

Mögel och strålsvampar har alltså sällat sig till våra nya hälsorisker. Orsaken är allestädes i naturen närvarande mögelsporer, som i gynnsam miljö haft möjlighet att gro och utveckla en svampkoloni. Denna har sedan spridit sig längs syllar och stråk. Processen kräver näring (substrat), träet självt. Lämplig fuktighet (humiditet) och lagom temperatur som gynnar tillväxten. Svamparna är saprofyter, det vill säga de bryter ner organiskt material. För att klara konkurrensen från andra svamparter och bakterier utsöndras ämnen, vilka ofta har antibakteriell effekt. Många av dessa substanser är också giftiga (toxiner) för högre djur.

Förekomsten av lukt, sporer och dessa toxiner betraktas idag som en sanitär olägenhet.

Förekomst

Orsaken till mycket av dessa problem är sviktande kunskap, slarv och bristande samordning mellan byggherre och hus tillverkare. Byggnadsnämndens bristande vilja och resurser att utföra avtalade inspektioner och kontroller är också en viktig faktor i denna utveckling. över 1000 - talet hus (siffror på 15 - 30.000 hus har nämnts) för att ha mögel problem och antalet kommer med all sannolikhet under de närmaste åren att öka kraftigt. Preliminära bedömningar visar att dessa hus kan hittas lite varstans i Sverige. Västergötland, Halland, sydvästra Småland, Skåne och Blekinge tycks dock vara mest utsatta. Kan det vara den ökade fuktigheten i dessa sydvästliga delar av landet, som ger möjlighet till denna svamp överväxt ? Det är känt att mögel problemen har att göra med ökad humiditet, en lämplig växttemperatur för svamparna, näringsrikt substrat och dålig ventilation. Med en försämrad ventilation följer också en ökad halt av koldioxid, vilket utgör en stimulerande effekt.

Problemet är att kunskapen inte tillämpas om hur man förebygger svampväxt i nya bostäder och att tillfredsställande teknik saknas för en sanering vid uppkomna problem.

Orsak

Orsaken till allt detta är överskott på fukt. Fukten i, speciellt då småhusen, orsakas av överskottsvatten vid byggtillfället (byggfukt). Slagregn, kondens och kapillärgenombrott andra orsaker. Om sedan temperatur och med årstiderna varierande ångtryck gör att vattenånga kondenseras på olika material och ger underlag för svampangrepp. Att komma till rätta med alla parametrar som gynnar ett svampangrepp är mycket svårt. Speciellt gäller detta plattor på mark. Ehuru detta är en billig byggform utgör det en lätt fallucka även för den mest erfarne byggherren. Denna byggteknik kräver då en speciell noggrannhet och erfarenhet. Byggtekniskt synes syllen i ytterväggen vara mest angripen samt centrala delar av bjälklag i hus på betongplatta. Dåligt ventilerad torpagrund utgör också en vanlig växtplats för illaluktande mögelsvampar.

Mögelproblemens orsaker är många och fuktskador (därmed risk för mögelangrepp) är en vanlig orsak till klagomål på byggherrarna på speciellt 60 – 70 - talen. De vanligaste orsakerna till klagomål var felaktig marklutning som gjorde att grundvattnet trycktes upp emot huset, att återfyllningen var gjord av fel material lera istället för kapillärbrytande tvättat material, dålig eller felaktig dränering, felaktig applicering av ångspärrskikten på plattan samt ofullständig dränering av själva plattan. Andra orsaker som har betydelse är att vi har fått ett nytt byggmaterial som kan angripas av mögel trots betning och impregnering. Det föreligger en ny hantering av trä såsom sommarfällning, kortare torktider osv. Ny byggnadsteknik ibland utprovad under andra klimatologiska förhållanden än där huset uppföres.

En ny icke utvärderad teknik med snabbare inflyttning i ännu icke torra hus. Tapetsering med plastmaterial innan väggar och golv hunnit torka. Användning av tät plastbaserad färg. Annat grundmaterial och dåligt utförd dränering, bristfälligt utredda markförhållanden. Kapillärbrytande skikt under bottenplattan av otillfredsställande kvalitet.

Sekundärt kan fuktproblem uppstå genom undermålig ventilation med ökad fukthalt och koldioxidhalt, vilket gynnar mögeltillväxt.

Yttersyllen är mest angripen ofta på grund av dess applicering i plattkanten. Utanför syllen skapas en utskjutande klack som samlar vattnet som vandrar inåt. Förr användes alltid grundmurspapp mellan vattenförande betong och trä. I tron att impregnerat material inte angrips har denna teknik upphört. Även mellanväggens syllar som vilar direkt mot plattan kan innebära ett hot och mögelangrepp om konstruktionen är felaktig. Vidare kan byggnadskonstruktionen vid byggtillfället vara ordentligt nedfuktat t.ex. efter en regnig semester. Detta tillsammans med byggfukten ifrån betongplattan kan gynna utvecklingen av svampangrepp. Kondens inifrån har framförallt i eluppvärmda hus skapat problem. Vattenburet uppvärmda hus har en väggcirkulation, som gör kondenseringsproblemet mindre uttalat. överväxt på träreglar, betongplattor är också vanlig. Plattan förser trät med tillräckligt med fukt. Problemet är speciellt markant vid ingjutna träklossar. Tryckimpregnering hindrar inte angrepp av luktalstrande mögelsvampar. Träskyddsmedel skyddar bara mot rötangripande mögel. Markfukten och kondenseringen på ångspärrskikt är också faktorer som är viktiga i byggskedet.

Nyligen har fuktskador och mögelangrepp noterats i samband med värmeskador på ångspärrskikten. Nytt ännu inte långtidstestat plastmaterial har visat en alltför snabb åldring då det utsatts för radiatorernas värme. Innefukten har därför vandrat ut och kondensering har skett inne i väggen med mögelangrepp som följd.

Även hus med torpagrund drabbas. Vanligen angripes byggrester till exempel trädgrenar som lämnats kvar i grunden. En olämplig byggplats till exempel med hög fuktighet där dränering och lutningsförhållande på ett olyckligt sätt samverkar är också en vanlig orsak. God ventilation av grunden krävs för att förhindra skador. Mögelskador kan också naturligtvis uppkomma genom direkta vattenläckage i väggar och trossbottnar.

Mögelsvamparter

Alla mögelsorter kan i stort sett förekomma. Av de typer av angrepp som kan ske anser man att först aktiveras de primitivare strålsvamparna, som anses vara väl så aktiva när det gäller avgivande av luktämnen. Därefter banas vägen för de egentliga mögelsvamparna med sin lukt och sporbildning. De sporalstrande mögelsvamparna skulle troligen svara för allergiriskerna. Vid kvarstående fukt sker successivt över växt av direkt träangripande rötsvampar. Impregnering skyddar oftast mot rötangreppen men vanligen ej mot mögel svampangreppen. De vanligaste grupperna inom mögelsvamparna är Penicillium, Aspergillus, Cladosporium och Mucor. Dessa kan naturligtvis växa tillsammans med strålsvamparna (actinomyceter). Denna sista grupp är en mellangrupp mellan svampar och bakterier. Svampsporer finns normalt i vår miljö och har i de angripna bostäderna beretts tillfälle att gro och bilda svamptrådar, som i sin tur är sporbildande. En del mögelsvampars optimala tillväxttemperatur är 22 - 28ºC. Men olika arter kan ha varierande optimala krav varför olika arter kan förekomma i mögelangripna hus beroende på temperaturen i vägg och golv.

De kräver en minimifuktighet av ca 75% relativ fuktighet. Sporerna däremot kräver högre fuktighet för att gro. Mögelsvamparna bildar långa smala förgrenade trådar (hyfer). Denna samlade mängd hyfer benämnes mycel. Mögelsvamparnas sporbildning sker i fruktkroppar direkt ifrån hyferna och benämnes konidiesporer. Huruvida det finns mer sporer i luktande hus eller inte är ännu inte närmare utrett.

Mögelsporförekomsten i våra hem beror emellertid av och återspeglar årstidsvariationerna, det vill säga makroklimatet och utomhusförekomsten. Ventilationen och sättet att uppvärma våra hus som starkt präglat hur dränerande luftströmmar går längs väggar och i bjälklag inverkar också. Mattor och husdjur påverkar mycket starkt mögelförekomsten och inte minst tiden som ger ändrade förutsättningar i det åldrande huset.

Rötsvampar

Ett mögelsvampangrepp som vanligen inte förändrar träets hållfasthet kan bana väg för annan form av angrepp. Detta kan ske genom enzymatiskt aktivare hyfer som angriper vedens byggelement lignin och cellulosa. Man talar om brunröta och vitröta och på senare tid även soft rot (mögelröta). I brunrötesvamp angreppen ingick den förr så kända hussvampen som bland annat förstör de bärande långa cellulosa molekylerna som ombildas till socker. Kvar blir det brunaktiga lignihet. Vitrötan innebär liknande angrepp men ligninet förstörs samtidigt som det uppstår en blekning.

Diagnos

Bästa sättet att ställa diagnos är lukten. Verifiering kan ske genom att ta prover från angripet material eller genom att filtrera fram sporer och odla fram mögelsvampen på speciella agarplattor. Men att ställa rätt diagnos på exakt vilken art av mögelsvamp som förekommer kan vara en svår uppgift för laboratoriet. Dessutom är systematiken inte helt tillfredsställande.

Luktämnena

Själva luktämnena är ofta av lågmolekylärt slag med en extremt starkt luktavgivande egenskap. De har vidare en stor vidhäftningsförmåga på framförallt textilier och är svåra att tvätta bort. Närmare data är inte kända men forskning pågår. Actinomyceterna tros emellertid svara för den unkna lukten som är så karaktäristisk. All svampöverväxt behöver inte innebära dålig lukt. Mycelets förmåga att avge dofter är ofta beroende av miljöfaktorer som temperatur och substrat. Avsaknad av lukt behöver därför inte innebära mögelfrihet.

Toxiner

Svamparna inom de aktuella grupperna har en uttalad förmåga att i tillväxtfasen skapa biologiska aktiva ämnen. Många är potenta antibiotika, som kan hålla konkurrerande svampar borta. Samtidigt kan dessa ämnen vara starkt giftiga för till exempel högre djur med ofta ospecifika angreppspunkter. Toxinerna bildas i och kring mycelet. Det är inte närmare känt om de följer med sporerna. En del av dessa toxiner har visat sig vara mutagena (det vill säga de har förmåga att för ändra arvsmassan) och skulle därmed kunna vara cancerframkallande. Många toxiner har vid djurförsök framkallat tumörer. Toxinbildningen styrs av yttre miljöfaktorer, de produceras av mycelet och får sedan diffundera (sprida sig) ut i om givande trä. Sporerna skulle alltså inte behöva vara bärare av någon större mängd toxin, men kunskapen i denna fråga är ännu alltför ofullständig. Patulin, aflatoxin, ocratoxin är exempel på det hundratal mycotoxiner vi känner till dess kemiska struktur. Huruvida dessa toxiner finns i sporer och därmed har möjlighet att komma i kontakt med människor är okänt. Vi kan ännu så länge bara spekulera över, huruvida mögelhusen är cancerframkallande. Detta mycket dåligt under byggda hälsohot har förts fram i debatten, som den viktigaste grunden för ett åtgärdsprogram.

Allergiproblematiken

Allergiproblematiken hänför sig till förekomsten av sporer och mögelfragment. I vissa tillväxtstadier är svampen en enorm sporbildare och varje kvadratcentimeter av en aktiv penicillinkoloni kan innehålla 100 miljoner sporer. Ofta växer möglet bakom ett ångspärrskikt och de boende exponeras bara för lukten ej för själva sporerna. Rumsluftens sporhalt och sporsorter varierar vanligen med uteluften. Märkligt nog behöver därför inte golvdammets mögel vara av samma slag som finns i rumsluften och det vi således skulle andas in. Härtill kommer att det mögel vi talar om växer i syllar och inne i väggar och ger luktproblem men inte säkert spor eller allergier. Många mätningar inne i rumsluften och i väggarna visar olika typer av svampar och sporhalter. Osäkerheten råder om väggens mögelangrepp påverkar rumsluften när kanske inte ens golvdammets mögel gör det. Provtagningar har visat växt av en mögelsort i väggen, medan helt andra mögelarter återfunnits i rumsluften. Flera olika typer av allergier kan beskrivas. Den man vanligen tänker på är den astmareaktion som finns beskriven hos till exempel allergikänsliga barn (den form som debatterats i samband med heltäckningsmattor). Vad som här skulle orsaka mögelallergi är de cirkulerande sporerna som till stor del beror av ute aktiviteten. Golvdammsporerna måste också tas med men når sällan andningszonen och slutligen då husets egna mögelsporer. Hur och om dom når oss är ännu alltså osäkert. Vid genombrott i väggar och syllar kan naturligtvis sporerna via vägg och bjälklagsventilationen nå de boende. Närvaron av lukten och misstanken om mögelangrepp har emellertid gjort att stort intresse har ägnats åt att finna orsaken till allergireaktioner i samband med mögelangrepp av själva byggnadskonstruktionen. De individer som skulle kunna tänkas bli påverkade av detta är atopiker som mycket väl kan tänkas sensibiliseras av mögel och mögeldelar. Vi vet till exempel att 10% av allergiker är mögelallergiker och vi vet också att de har det mest besvärligt under vårmånaderna maj - april men också under augusti - september.

Ännu har man dock inte funnit tillfredsställande bevis för att vid mögelangrepp i huset skulle finnas ett samband mellan detta och allergireaktioner.

Härtill kommer andra problem där man misstänker att mögellukten och ev. andra komponenter kan skapa irritation av slemhinnor. Patienten anmäler då symptom som svullnadskänsla, trötthetskänsla, spänningskänsla, värk i bihålorna och sårighetskänsla i näsa och munhåla. Symptomen kan lätt räknas upp men den kliniska undersökningen visar helt normala förhållanden. Atopiker och personer med låg stresströskel samt personer som till exempel inte tål cigarettrök och är speciellt utsatta för detta. Psykologisk sårbarhet och instabilitet är ett vanligt inslag i denna bild. Härtill kommer naturligtvis olika läkares bedömning av situationer som denna. Men symptomen upplevs mycket intensivt trots att kliniken är negativ.

En annan allergiform som är mest känd från arbetsmiljön kan framkallas genom inandning av sporer, som finns i rumsluften. Sporernas ringa storlek gör att de kan nå djupt ner i lungornas alveoler (de små lungblåsorna). Från arbetsmiljöer med stor exposition för höga sporkoncentrationer är ett antal allergiska lungsjukdomar kända (ofta kallade allergiska alveoliter). Tröskdammslunga, justerverkssjuka, fliseldarsjuka är exempel på tillstånd som hör till denna sjukdomsgrupp. Attacken kommer ett antal timmar efter exponeringen. Den yttrar sig som feber, lunginflammationsliknande förändringar med astmatiska inslag. Besvären kvarstår några dygn. Endast ett fåtal personer som utsätts för stora mängder sporer utvecklar dessa symptom. En viss ärftlig disposition måste troligen också till för denna typ av antikroppssjukdom. Sporerna och på dem sittande kemiska ämnen bildar med kroppens egna antikroppar ett slags komplex. Dessa antikroppskomplex ger en lokal vävnadsinflammation i lungornas alveoler och ger därmed feber och andningsbesvär. En exakta immunologiska mekanismen är inte helt klar.

Vid utredningen av den sjuke kan man vanligen finna en högre mängd antikroppar riktade mot svampsporer. Man kallar dem precipiterande antikroppar av IgG - typ. Man har därmed möjlighet att ställa en säker diagnos på den exponerade. Vi vet ännu inte om hög sporkoncentration står i relation till luktproblemen och ännu vet vi inte med säkerhet om just "bostadsmögel" har varit orsak till dessa sjukdomar. För att nå rumsluften måste sporerna passera flera lager av byggnadsmaterial. Luktmolekylerna däremot är mycket lättare och kan därför passera dessa barriärer. Lukten i ett rum behöver därför inte alltid innebära hög spormängd i rumsluften. Utredningen om de här sjukdomarna förekommer och i enstaka fall har man hittat presipiterande antikroppar mot mögel, ännu finns inget säkert allergifall beskrivet som har koppling till elak lukt i bostäder.

Sanering

Att betingelserna för mögelväxt är orsakade av ändrad bostads teknik står nu helt klart. För att komma till rätta med problemet krävs ofta mycket dyrbara och omfattande sanerings åtgärder kostnader på 20.000 - 100.000 för att sanera ett hus är normala priser. Ett sätt att angripa husdelarna är att behandla dom med svampdödande medel. Positiva resultat har erhållits i många fall men kompletterande saneringar behövs göras. En sanering utan att förändra fuktsituationen i huset är naturligtvis ganska meningslöst. Försök prövas också med att ventilera väggar och golv med en speciell teknik som gör att lukt ämnena prövas med viss framgång. Att påverka vattnets kapillärkraft med elektrisk spänning i marken är saker som också prövas men självklart viktigast är att förebygga fukt och fuktskador i våra bostäder. Ozonbehandling innebär närmast en luktsanerande åtgärd. En ozongenerator placeras i hemmet under ett till två dygn medan bostaden är utrymd. Goda effekter har noterats men behandlingen kräver komplettering med andra åtgärder.