Kolthoffs artlista 1860  

[ Innehåll ]

Vi har en annan berättelse om hans äventyr vid Hångers Udde och Bjerka kyrkogård på 1860 talet, som kan vara trevlig att ha läst innan Du går vidare.

Gustaf Kolthoff har också berättat mer om sjön i sina arbeten åren 1897-1901,

Om Hornborgasjöns fåglar på 1860 talet af Gustaf Kolthoff.

(Denna sammanfattning finns publicerad i Hornborgasjöns Öden som Fågelsjö)
Denna uppsats som skrevs redan 1905 och för vilken jag står i tacksamhetsskuld till författaren. Tillkom för mina undersökningars skull. Den är den enda fullständiga förteckning som finns över sjöns fåglar före sänkningen. I manuskript är för varje art de gamla latinska namnen bifogade. De har här utelämnats.

Sävsångaren förekom och häckade i stor mängd i alla vassbeväxta delar av sjön och var den enda arten av detta släkte som fanns i sjön.
Strandsvalan häckade i mängd uti den branta strandvallen vid sjöns nordvästra strand. Såväl ladusvalor som hussvalor förekommo i stor mängd över vassarna.
Gulärlan, mycket talrik på de ranka ängarna kring sjön (1860-talet).
Ängpiplärkan häckade talrikt på sankmarken kring sjön. En av ortens allmännaste fåglar på 1860-talet.
Sävsparven, häckade allmänt i de stora ofta av videbuskar beväxta vassarna vid Stora Bjurums, Dagsnäs, Trestens och Stenums stränder och vassar.
Staren. Sedan starungarna flugit ut samlade sig stora skaror för att tillbringa nätterna i de höga och täta vassarna.
Kråkan, mycket allmän och sågs ständigt röva ägg ur doppingarnas och sothönsens bon.
Korpen häckade årligen nära stranden på Dagsnäs ägor. Korpar sågs ofta röva bort andungar och ägg.
Jordugglan. Ett och annat individ av denna uggla uppehöllo sig vid sjön sommaren över, men det kunde aldrig konstateras, om de häckade därstädes. Allmän under flyttningstiden.
Blåhöken förekom sparsamt sommaren över men blev aldrig funnen häckande. Allmän under flyttningstiderna. Häckade möjligen på de otillgängliga flyen utanför Stora Bjurum?
Bruna Kärrhöken sågs ofta sommaren övar och ett par häckade troligen i den på den tiden otillgängliga, av hängdy uppfyllda stora vassen utanför Stora Bjurum. Boet blev dock aldrig funnet. Vanlig under flyttningstiderna.
Lärkfalken. Under eftersommaren, särskilt mot aftonen, sågs 2 - 3 par av denna falk sysselsatta med att fånga sländor över vassen. Flera par häckade kring sjön.
Gladan. Flera glador sågs dagligen och stundligen sväva över sjön. Bo med ägg eller ungar träffades årligen vid Stora Bjurum, vid Dagsnäs och även på Trestenskogen. I gladornas bo träffades ofta beckasiner, snäppor och andungar.
Havsörnen häckade på 1850-talet på Trestenaskogen, men övergav trakten sedan trädet, i vilket boet var beläget, blivit fällt. Vid Vänern bosatta havsörnar besökte ofta sjön och syntes därifrån bära med sig gäddor till sitt 3 - 4 mil därifrån belägna bo.
Fiskgjusen häckade ej vid sjön och besökte den mera sällan under högsommaren. Vanligare under flyttningstiderna.
Tofsvipan häckade på 1860-talet talrikt på de sanka, toviga ängarna kring sjön.
Ljungpiparen häckade talrikt på sankmarkerna kring Stora Bjurum och på torvmossarna vid sjöstranden norr om Stenum.
Mindre strandpiparen. Några par av denna art häckade på 1860-talet årligen på den sandiga stranden vid Stenumslandet.
Dubbelbeckasinen förekom, under 1860-talet ymnigt på alla sanka marker kring sjön. Stora beckasinlekar funnos på Stora Bjurums mader, vid Hogården och vid åmynningen på Stenums mader.
Enkelbeckasinen var mycket talrik och häckade såväl på de sanka flyen i vassarna som på alla sanka marker kring sjön. Nattetid hördes horsgökens gnäggande från alla håll.
Myrsnäppan har ej iakttagits vid sjön, men häckade i flera par på de mellan Hornborgasjön och Skara belägna Gåsmossen och Svartmossen.
Kärrsnäppan häckade flerstädes på maderna kring sjön och även på små gräsholmar i vassen.
Skogssnäppan häckade vid skogsträckan kring sjön.
Rödbenan, anträffades några få gånger vid sjön, även under högsommaren, men häckade ej.
Grönbenan häckade talrikt på de stora flyen utanför Stora Bjurum ävensom i glesa kolonier flerstädes på de sanka maderna kring sjön.
Drillsnäppan. Några par häckande årligen vid sjön norra stränderna.
Brushanen var mycket allmän och häckade talrikt på alla mader kring sjön. På tuvorna. På tuvorna ute i sjön hade hanarna sin lek och kunde där ofta ses i 20 - 30 tal.
Storspoven häckade i stort antal på maderna runt omkring sjön. Sålunda häckade 10 - 12 par vid Hogården.
Tranan. Flera par tranor häckade årligen på Bjurums vidsträckta mader och ett par helt nära sjöstranden på Trestenamaden.
Hägern. Unga hägrar visade sig vid sjön dagligen i juli och augusti månader, men fågeln häckade ej i Västergötland.
Rördrommen var redan på 1860-talet försvunnen från sjön. Han var dock känd av den äldre befolkningen, som för mig riktigt härmade hans läte. På 1850-talet voro även exemplar fällda vid sjön.
Vattenrallen var ganska vanlig i sjön, vilket bevisades därav att man nattetid hörde hans läte från flera håll. Han fanns såväl vid Bjurums och Dagsnäslanden som vid Stenum och i ett lite träsk vid Tveta gård, helt nära sjön.
Kornknarren förekom ytterst talrikt på maderna kring sjön.
Småfläckiga sumphönan häckade rätt allmänt både utanför Bjurum, Dagsnäs och vid Stenumslandet. Nattetid hörde man ständigt hennes läte.
Rörhönan fanns ej vid sjön på 1860 talet.
Sothönan förekom ej i stort antal, men några par häckade vid Hogårdslandet och utanför Stora Bjurum.
Sädgåsen förekom i stor mängd under flyttningstiden och sjuka individer träffades någon gång sommaren över. Ingen gåsart häcks de vid sjön.
Knölsvanen sågs någon gång under vårflyttningen men häckade ej i sjön.
Sångsvanen besökte sjön i stor mängd under flyttningstiderna och ett par år uppehöll sig en sångsvan hela sommaren på sjön. Troligen ett sjukt individ.
Skedandan häckade tämligen talrikt. Minst 15 - 20 par årligen.
Gräsanden förekom i mängd.
Snatteranden fanns ej i sjön på 1860-talet, men på 1880-talet sågs tvenne par vid Almeö, de första som mig veterligen iakttagits i sjön.
Stjärtanden häckade ej i sjön men var allmän under flyttningstiden.
Kvickandan hickade mycket talrikt.
Årtanden några par häckade årligen i sjön.
Bläsanden häckade ej i sjön men var mycket allmän under flyttningstiden.
Viggen häckade talrikt. Helt säkert 40 - 50 par årligen. Fisktärnan häckade i mindre antal 10 - 15 par voro årligen bosatta och hade sina ägg på flytande tuvor utanför Dagsnäs.
Svarta tärnan häckade talrikt i sjön och hade sina ägg på de yttersta flytande tuvorna utanför Dagsnäs. Antalet torde kunnat uppskattas till omkring 50 - 100 par årligen.
Skäggdoppingen häckade i tämligen stort antal i sjön. 20 - 30 par hade sina bon vid Hogårdslandet ett ungefär lika stort antal häckade utanför Dagsnäs och Stenumslanden.

  Bäste Kandidat Söderberg

Min vänligaste tacksamhet för presenten af afhandlingen öfver Hornborgasjöns foglar. Säkert har den kostat mången trampande i marken både nätter och dagar.
Det fägnar mig högeligen att se att sagesmannen är uppgifven för hvart meddelande hvarförutan uppgiften ej är värd ett ord.
Jordugglan anträffas här ingalunda tillfälligtvis utan kan ses hvarje sommarafton från våren till hösten samt häckar med all säkerhet på Stenumsmaden strax norr om åmynningen.
Bruna Kärrhöken häckar årligen utanför Hästhuvudet vid Dagsnäs men som den gungflymaden är snart sagt otillgänglig för mensklig fot är det orsaken hvarföre äggen ej kunna finnas. De har vistats der hela denna sommar.
Gladan är nu att se i sjön (antagligen på sin höstflyttning) Det är det andra exemplaret på de sista 25-30 åren. Hon har nu varit här en 14 dagars tid.
Jag vidblifver min uppgift att sothönan icke fanns i sjön åren 1872-82.
Det skulle varit fullkomligt omöjligt att hon skulle kunnat undgå min uppmärksamhet så intensivt som jag då jagade änder i sjön.
Att han skulle förekommit i sjön på 60 talet och åter försvunnit för att sedan återuppträda på 80 talet det tror ingen som känner huru genomgående envist hon sätter fast der hon en gång uppträtt.
Jag har denna sommar haft det ofantligt stora nöjet att göra en resa till Tåkern i sällskap med Dr Nyqvist.
Lyd mitt råd res dit och se på den sjön. För den som förut varit i tillfälle att göra bekantskap med fogellifvet här är intresset dubbelt.
Man tänker sig se de båda sjöarna som warande lika. De äro hvarandra just så olika, som det gerna är möjligt. När man så finner att Tåkern ligger helt och hållet på blålera och vår sjö på torfbankar har man hela förklaringen ty de olika fogelarterna förekommit beror helt och hållet på betingelserna. Här hämtar foglarna sin föda i wassen. Aldrig så i Tåkern
Der växer uti klarvattnet en växande Patomogeton lucens från hvars blad änderna plocka de miljoner små snäckor och larver hvaraf de lefva.
Kandidat Söderberg skall häpna öfver att aldrig finna ett lefvande lif (natl med undantag af Säf och Rörsångaren som finns i ett oändligt antal i wassarne). Följden är också att all de der skrifne berättelserna om jagten i Tåkern är en lefvande lögn från början till slut. Jag rodde på vattenytan i 3 dygn från plats till plats och såg under den tiden högst 5 gräsänder; möjligen det kommer det en del på hösten likasom här men aldrig slår en gräsand der ner i watten annat än för att häcka. Brunänder finnes det deremot öfverallt men äfven de på klarwatten och de utgöra en hemskt dålig stek. Jagten der bedrifves dessutom af bönderna så hänsynslöst af foglarna äro hardt näre oåtkomliga. Jag såg der 150 st. swanar i en enda samling och det war ändock endast lika häckningsdugliga foglar.
Jag såg der en koloni Skrattmåsar med 15 reden och 4 st. ägg på en plats ej större än gårdsplanen. Det war en rent förtjusande sjö, men för jägaren rent oduglig.

Så hjärtligt välkommen när wägarna bära åt detta hållet
Med utmärkt högaktning
Wänligen Jesper Swedenborg d 17 sept. 1907.

[ Innehåll ]