Gränsjöhöjda

[ Innehåll ] [ Efterlysning av Grythytte och Sirsjöbor ] [ Bergvik och ENSOs skogsskövling ]
[ Uppåt ] [ Löfsjön Silken ] [ Gränsjöhöjda ] [ Löfåsen ] [ Personsida Gränsjö ] [ samma nivå ]
[ underliggande nivå ]

 

Linden som våren 2009 fallit över vägen får symbolisera förgängligheten och tidens tand, som drar över en annars levande bygd.

Gränsjöhöjden, som den nämns på häradskartan (eller dess tidigaste benämning Gränsjötorp). Någon gång på 1600 fanns en finne här på denna gränslöst vackra plats.

Stället nämnes på första kartan Norra Gränsjötorp.

En delineationskarta över Bredsjö Bruks Hammar och Hytteskogs posciderades av kamreraren välborne Herr Hildebrand, signerad Jacob Hagman, men då talade man om Gränsjö Torp. På kartor från 1800 talets början står det att det är ett kronoskatte ¼ mantal om 10 tunnland. Här fanns alltså en huvudgård med tre torplägenheter som närmast är att likna vid en by.

  • Huvudgården låg norr om nuvarande vägen.
    • Ett torp som var nog så stort låg söder om vägen som kallas mor Annas torp.
    • en fördelsgård, men nu bara en stenhög.
    • ett mindre dagsverkstorp som låg på det jag kallar Orrmyren söder om vägen till Hafsjö. Här finns spismur, rester av uthus och brunn.

Dessa torp går att identifiera idag.

   

Här är den äldsta kartskiss jag har över höjda med häradskartan som jämförelse.

Gränsjöntorp eller Gränsjöhöjden kan vara den äldsta bebyggda delen av Gränsjön. Kartan antyder här en stor gård med många ytor för åker och slåtterängar. Söder om gården finns små åkkrer omgivna av gröna betesvallar och en liten backstuga med måhända en liten lada. Arbetsnamnet blir Orrtorpet på denna lilla lycka. De gamla vägarna må förvilla, då nya vägar har en annan sträckning. Området kallas för Gränsjöskogen och söder om Orrtorpet finns öppna lyckor i skogen som utgjorde slåtterängar i det myrliknande området sydväst om Svartkärn.

Om vi antar att Gränsjöhöjda är den första och största bebyggda finntorpet här uppe, då kan vi med fog spekulera (ehuru i största ödmjukhet) i att

Mats Jönsson Lankinen

är först på plan. Han lär vara född omkring f1590 i Savolax och slog sig ner här uppe. Namnet (ljudliknande) har spårats i domböcker från Savolax på 1560 talet och i Rautalampi på 1620 talet i norra Tavasteland. Den dialekt av finskan, som talades i dessa skogar, lär ändå identifierats som just komna från Savolax. (Översten von Wright som levde 1766-1811 lär vid besök här i våra trakter bekräftat detta). Vi får kanske låta oss nöjas med att Mathes Jönsson Lankinen ändå lär ha kommit från Östra Finland, som följd av Johan III:s debackel med ryska gränstrupper, en konflikt som våra invandrare helst ville vara utan. Vi vet att Norrelgen 1606 upptogs av en Per Finne och det ändå närliggande Gränsjön upptogs av Erik Finne. Jag lutar i övrigt mitt huvud tryggt mot Britt Maries i Nora utredningar. Denne Mats eller Mathes valde Mårten dotter från Silken. Av deras förmodade barn så:

  1. Mats kan vara den som fortsätter här uppe vars söner, men vi vet inte mycket om honom

  2. finntorparen Nils Lankinen Mattsson troligen likaså men ättlingarna vinner spridning åt Sandsjön, Tomsjön och Säfsjön. Men Nils son Henrik kan ha fyllt upp ledigblivna områden här uppe. Vi får se var vi hamnar.

  3. men dottern Marit valde en bergsman Erik Ersson i Sången och här når vi så småningom kontakt med Siggesson på Ekeberg. Hennes ättlingar spåras i dessa områden.

Mathes och hans hustru lär ha avlidit 1681 resp. 1682.

Mats Lankinen Mattsson

det enda vi vet om påföljande generation är att Mats dör 1699 i Gränsjö. Vi känner inte hans hustru men tror oss veta att

  1. sonen Anders Mattsson född kring 1655 gift med Brita Paulsdotter och om vi får tro deras barns födelseböcker hade sina bästa vänner på Löfsjön och Löfåsen, men vi kan inte spåra ättlingarna längre än till Basthöjden där dottern Brita gifte sig med Olof Simonsson bördig från Löfsjön utan lifsfrukt. Kan de ha tillhört de finnar som fortsatte till Värmland eller som drog till Delawareflodens mynning eller prövade sin lycka på annat håll.

  2. och Olof Mattsson

Olof Mattsson

han fann Kerstin och fick med henne barnen. Här börjar vi äntligen trampa fastare mark under fötterna i och med att barnen

  1. Anders troligen kan kopplas till Gränsjöhöjden som namn.

  2. brodern Nils prövade sin lycka som bergsman nere vid Haggrufvan i Grönhult, men vi förlorar kontakten med påföljande led i denna släktgren.

Anders Olsson

f1684 skulle alltså vara född här på Gränsjöhöjda eller som man också kan se Gränsjötorp. Han valde Karin Ersdotter och bjöd henne 50 lod, antydande att han var relativt framgångsrik i sin verksamhet. Hon hade rötter i Gloppsjön och Hjulsjö socken.

  1. Kerstin gifter sig till Björkhöjden och börjar sin insats här med 13 barn med Björn, som importerats från Östergötland. Hon blir anmoder till en omfattande etablering i Björkhöjden och Sandsjö och Pershyttan.

  2. Maria bygger upp Småsjömarken och med sin insats om 10 barn.

  3. Olof Andersson f1722 kan vi stanna upp vid för där ser vi att han dör här på Gränsjöhöjden och hjälper oss till denna uppfattning om ägarförhållandena på denna gård.

  4. brodern Nils bygger också upp Björkhöjden och ättlingarna vinner stor spridning i angränsande regioner med sina 12 barn.

Olof Andersson

f1722 valde smeddottern Kristina som avelskamrat och fick med henne 13 barn och han skrivs som torpare här uppe på Gränsjöhöjden.

  1. Katarina blev inte gammal.

  2. Maria vet jag återfinner vi kanske i Ljusnarsberg.

  3. Kristina stannar vid Gränsjön under sitt barnproduktiva liv, gift med Jan Ersson men vi återfinner henne på Långfallet i Silken efter efter dryga 20 år som enka. Deras ättlingar är många men det verkar inte som om de stannar här uppe.

  4. Katarina klarar inte detta

  5. likaså Erik

  6. Sen Anders Olsson återfinner vi i Kopparberg

  7. Sen Olof Olsson son skrivs som torp och Nybyggare och skrivs här uppe och han kan var en av dem som bygger en ny lägenhet här uppe efter 1812.

  8. Jan finns i Skåln Sandsjö

  9. Anna dör

  10. likaså Elisabet

  11. Anna kommer igen och vi spårar henne på Hafsjö - Bjursjöhöjden hos kolaren Lars Ersson och Carl Carlsson.

  12. Greta är intressant sen hon gifter sig med Anders Henriksson på Löfåsen och honom hittar vi i famnen på en Siggesdotter sedan han aflat 16 barn med denna stackars kvinna Greta.

Olof Olsson

f1756 och han dör här uppe 1828. Han skrivs som nybyggare och det må vara att han har byggt något av de andra torpen här uppe. Han är född här uppe men var nere vid Bysjötorp men återkom 1812. Av hans åtta barn går blott 2 vidare Kristina som flyttar till Bysjön och Erik med tillnamnet Knapp som skrivs som nybyggare även han perioden 1813-33 men sen återfinns nere på Skomakarbacken i Jönshyttan. Hustrun Katarina Kisk var född i Nättsjön.

Så här långt Mats Lankainens ättlingar, som vi har goda skäl misstänka har med Gränsjöhöjden att göra.

Nästa familjeled kan ha börjat med

  1. Måns Pakkanen Jacobsson f1625 i Hafsjön
  2. sonen Erik Månsson f1660 Gränsjön gift med Maret Tomasdotter från Gloppsjön deras tre barn misstänkta för att föra brukartraditionen vidare
    1. Katarina som ju gifte sig med Anders Olsson ovan och sedan Olof Andersson som redan avhandlats.
    2. Maria Ersdotter gift med Henrik Lankinen f1677 där Erik Henriksson f1711 kan inordnas i en misstänkt successionsordning.
    3. Jan Ersson f1699 sonen Erik Jansson f1732 ett observandum
  3. Erik Jansson f1732

Erik Jansson

f1732 kan ha brukat stället och lämnat över till sin svärson. Men längre bak i tiden kommer vi inte med någon större säkerhet i skrivandets stund. Han gifte sig med Stina från Skåln av bergsmanssläkt Knut från Långnäs. Hon föder honom 13 barn och plågas senaste 3 åren av vattusot och lämnar Erik i ett 20 årigt änkeskap. Jag har bara räknat in 3 av hans barn som för släktet vidare.

  1. Stina skäligen anonym
  2. Erik som dör blind här på gården vars dotter Anna för släkten vidare in i anonymiteten.
  3. dottern Lisa som gifter sig med Jacob Carlsson som vi har bevis för i ett protokoll från 1808.

Jacob Carlsson

f1762 på Stora Hafsjö gifter sig med dottern Lisa Ersdotter, som är född här på stället (?) och han finns här i alla fall på 1790 talet. Han finns nämnd här i samband med gränsdragningen mellan bolagen 1808, vilket förutom att det bekräftar hans närvaro, men även berättar mer om själva stället.

.

Karta från 1806 i samband med gränsdragning mellan wärken. är får vi veta att Jacob Carlsson bebor detta ¼ kronoskattehemman. Man berättar vidare att Västra Vahlåkern är av god och givande sandmylla men något stenbunden. Den norra åkern af samma jordmån men mindre stenbunden. Här finns också tre mindre åkrar med flera stenrösen uppfyllda och som ger vid medelmåttiga år 3dje kornet. Grindåkern af sandmylla med stadig botten som innehåller äng. Förutom dessa marker har Jacob Carlsson slogsmarker vid Hemmossen, som är mindre till avkastning och därtill mycket sank, vid Soalaxmyren, som likaledes ger ringa avkastning liksom Ampiasmossen dock mer givande, samt slutligen Brunnmossen som ligger vid gränsen till Hällefors.

Av deras åtta barn kan jag blott nämna att sonen Jan tar över och Katarina gifter sig med kolaren Nils Nilsson på St. Hafsjö, samt slutligen skomakaren Erik Jacobsson, som senare är med och formar skomakareskolan på Långåsen nere vid Bredsjö.

Dagsverkstorpet innehades av Lars Persson och hans änka kring 1808 och det berättas att torpet tidigare tilldelats den fördelsåker, som tillhörde fördelsgården sandjord mindre givande, till tröst har man en åker inom Wretten, men den är liksom ovan föga givande.

Jan Jacobsson

f1792 bevisligen från 1830 fram till sin död 1874. Han gifte sig med kolardottern Anna, som kom från Mosserud. Av hans sex barn återfinnes Katarina och sonen Erik på Löfåsen här strax bredvid.

  1. Jan eller Johan f1817 fanns här fram till sin död 93.
  2. Anna stannar hemma till 65
  3. Lilla Lisa dör späd.
  4. Katarina gifter sig med torparen och handlaren Petter Ersson. De lever större delen av sitt liv här uppe, men deras barn drar alla ut i världen.
  5. Erik väljer Maja Stina och bebor Löfåsen deras enda lifsfrukt går ifrån dem.
  6. Elisabet dör späd.

1847 - 80 talet Äldste sonen Jan Jansson

f1817 fanns skriven här från 1848 i samband med sitt gifte med Maja Lisa Persdotter från Skraggatorp. Jan verkar ta över med hjälp av åtta tjenstefolk. Han brukar här under åren 1851 in på 1880 talet. Av deras i sin tur åtta barn kan vi blott följa fyra: Kristina stannar hemma och jag återfinner henne med sin far då kallad Jan 1890, en bra gissning är att de bebor det undantag, som finns här uppe. Jan Erik gifter sig med ett tvillingpar från Hjulsjö, som båda dör ifrån honom och kan först 1901 gifta om sig med Aqvilina från Ljusnarsberg. Per August brukar här på 80 talet, men återfinnes sedan på Löfåsen. Byter förvillande nog sitt efternamn till Bäck vilket en stund förvillade redigeraren, men det löste sig när han återfanns som grufarbetare i Silvergrufvan, dit han kom före 1900. Maria Albertina är piga på Bastfallshöjden, men faller för en smed i Ställdalen, där hon etablerar sig före 1892. Sen har vi Johanna Sofia, som gifter sig med efterträdaren Carl Erik Löfström.

  1. Johanna gifter sig med Carl Erik Löfström från Ljusnarsberg och hon finns här från 70 talet och framåt men familjen återfinnes sedan på Löfåsen, där vi kan berätta mer.
  2. Kristina Lovisa stannar hemma.
  3. Jan Erik gifter sig med ett tvillingpar från Jönshyttan och avslutar med Aqvilina från Ljusnarsberg.
  4. Per August kallar sig Bäck stannar hemma efter giftet några år men familjen söker sig till Hällefors bolaget.
  5. Gustaf Adolf f1862 lämnar hemmet på 80 talet men finns inte 1890 Amerika ? .
  6. Maria Albertina gifter sig med smeden i Ställdalen.

I övrigt är familjen skäligen anonym.

1884-09  Carl Johan Jansson

f1847 från Fernebo hade höjden några år mellan L Sirsjön från 1884 och Grönhultshöjden, där han finns till 1909. Stället ägdes då av Bredsjö Bruk. Han var gift med Karolina från Fernebo och de hade nio sammanafvlade barn, som synes mig ganska anonyma ehuru de finns i trakterna.

  1. Carl Oskar som kan vara gjutare i Stora Tuna 1900 och återfinns i Amerika.
  2. Lovisa som gifte sig med Gustaf Carlsson son till Carl Annersa (Täppa Carl), som kan ha gjort en i Amerika men återfinnes i Skåln. Deras barn går att spåra in i nutiden.
  3. Karolina som jag återfinner på Tomsbacken från 1920 men slår sig sedan ner i Nora
  4. Gustaf Adolf skogsarbetare på Tomsbacken.
  5. Johan Emanuel som brukade Bjursjöhöjden och flyttade sedan ner till Gränsjön. Blott Johans ättlingar går att spåra in i nutiden.
  6. Axel Edvard dör före 1890.
  7. Anna Eugenia f1888 gifter sig 1906.
  8. Arvid Rudolf f1890.
  9. skogsarbetare Fredrik Vilhelm, som likaledes återfinnes på Tomsbacken.

Familjen återfinnes sedan via Grönhult på Tomsbacken från 1910 och det kan ju stämma bra att Carl Johan tar över i denna period.

1909-24  Carl Johan Johansson.

f1869 torparson från St. Hafsjö som gifter sig 98 med Flora med rötter i Hafsjön och Löfåsen. Paret kom 1909 och flyttar till Löfåsen 1924, där vi berättar mer. Carl Johan hade får, som betade vid de torpmarker, som ligger lägre ner på sluttningen. Det finns tydligen en fastighet här som användes som bostad åt skogsarbetare som t.ex. sonen Carl Arvid Carlsson f1892, som var här på 1920 talet.

Huvudgården Gränsjöhöjda

44 

Gränsjöhöjden med sin Lönn, som snart är det enda som är kvar. Notera att här finns ingen skog. Loftboden kan vara den äldsta byggnaden här uppe. Den finns nu på torget Kopparberg och hade två våningar. Här fanns en snickarbod, en matbod med saltat i tunnor och uppå fanns sovplats på sommartid och en klädkammare.

Timret är från 1632 vilket antyder att Gränsjöhöjden är en av de äldsta bosättningar i Gränsjö Rote. Loftet pryder torget i Kopparberg sedan 1967.

Källaren är väl bevarad. 

1924-     Anders Rees

Anders Rees

f1879 i Måckfjärd, mellanlandade i Kracka Lerberg i Jernboås kom till Gränsjöhöjden 1924. Här fanns smedja, 10 tunnland åker och stora betesmarker. I det stora vårdträdet, en lind, växte en rönn i en klyka. Här fanns förr lärkträd. Två hästar, fem till sex kor och ett fristående vagnslider. Hölada på loftet, men loftboden från förr står nu i Kopparberg till allmänt beskådande. Havre, råg och korn odlades, rågen sändes iväg och Anders fick bröd tillbaka.

   

Ladan är vad som finns kvar av denna byggnad i skuggan av gårdslinden. Till vänster var timrade stallet, i mitten ladan för nöt och svin och vagnslider och till höger sälaá och hölaá. Ovanpå allt detta en höskulle till förvaring av hö och halm. Här fanns en vandring i något, som är en grop idag.

Bläsen  på    gårdsplanen.

  

Villar står nu i nedre ändan på ladan och pekar ut mot den vandring, som tillhörde barnen att sköta. Ett stort kuggdrev drev en stång in till logen.

Villar Rees bodd här från 1924 till 1938. "Vilket sjujävla arbete de lade ner för att få fram denna gård och sen kommer di bara och sätter skog på hela fan", konstaterar Villar, som också utstrålar en stor kärlek till sin hembygd. Villar lämnar hemmet som fjortonåring och börjar ett kortare arbete vid Bredsjö, några år i Karlskoga för att återkomma till hembygden som grufvarbetare och reparatör. Utvecklar en karriär som montör inom gruvindustrin och pappersindustrin. Politiska intressen gör att Villar tillbringar tre perioder på kommunstyrelse och svarar för byggnads och försäkringsfrågor. Som pensionär en levande guldgruva för alla de minnen, som han bär på, och som färgar mycket av den kunskap, som förmedlas på dessa sidor.

Efter Anders Rees bortgång 1941, så lades stället ner och Stiernfors Ställdalen som ägde marken lät stället förfalla med nya plantor på de 10 tunnland åker och 15 har äng.  Men loftet räddades undan förödelsen och står nu till beskådande på torget i Kopparberg. Stiernfors Ställdalen och Bredsjö Bruk har sålt vidare till Bergvik, som nu grovt missköter vårt natur- och kulturarv i skogarna.

45

Smedjan vid Gränsjöhöjda omgiven av planterad skog, där kälkar och andra järnskodda verktyg ordnades av Anders Rees, som var en duktig hantverkare. Här har barnen stått vid blåsbälgen många gånger. Norr om vägen vid höjdens östra kant låg en torvlada.

Fägatan med torvlandan i bakgrunden och mor Elin öster om gården.
I bakgrunden kan vi skönja taket till smedjan.

Gården bar sex kor med sina 10 tunnland. Till gården hörde också fiskemöjligheter och man hade en notbod med fiskeutrustning nere vid Gränsjön.

Torpet Mor Majas torp

Det fanns en grund efter ett torp som ligger mitt för huvudbyggnaden, som häradskartan bekräftar. En Maja lär ha bott i denna stuga, ett rum och kök med en vind, som Anders Rees använde som snickerbod. Här fanns fruktträd stenhårda päron och det var uppenbart att denna del var en egen enhet, till och med med en egen timrad bod kanske lada. Källaren och källan låg på andra sidan vägen.

Ruinen efter Majas backstuga med brunn och egen källare på andra sidan vägen, det torde vara Maja Ersdotter f1832, som kom hit 1907 från Löfåsen. Skogvaktaren Carl Gustaf Nordström rev stugan och flyttade den till Gränsjön, som avyttrades till gäst för 600 000 tusen 2009.

Vid sidan om vägen har man stenat igen brunnen

Villar står vid gaveln av boden.

Längre in kan vi till Majas stuga finna en längre lada även denna utnyttjad av Anders Rees som redskapsbod.

Vem som brukade denna del av gården är oklart men vi har några brukare som passerat kyrkboken och som vi i brist på bättre material placerar här.

  • Jan Ersson f1824 som kom före 50 och flyttar till Nyhammar, då

  • torparen Israel Johansson f1822 kommer och stannar tre år.

  • Under perioden 40? 60-61 hette brukaren Vilhelm Carlsson f1813 från Remmen, men de etablerar sig tydligen inte på denna plats utan flyttar till Björkhöjden

  • Petter Rosendahl Persson f1807 finns här som torp på 30 talet för att senare bli lantbonde vid Jönshyttans Gata fram till 55 då Jan Erik Andersson f1819 tar vid
  • En Petter Andersson vittnar om brännvinsförsäljningen vid Larsmäss 1854 i Hjulsjö By och kan kvittera en reseräkning om skjuts fram och åter Nora på dryga 4 Rd och tidsspillan för 3 dygn om 1 Rd per dygn.
  • Carl Erik Löfström f1843 gifte sig 69 med dottern och skrivs senare som skogsarbetare och var skriven här på Gränsjöhöjden. Han etablerar sig senare på Östra Löfåsen, för att senare flytt till den nedre av Löfåsen. Han fanns här från 74 och dottern stannat som piga här 1890, för att sedan gifta sig med Johan Strömberg på Gilleråsen. Familjen finns här från 1870 -76 ett mellanspel i Skåln 3 år för att återkomma tre år 1882 sen till Löfåsen Östra av detta att döma inte som fast brukare av höjden.

Fördelsgården

Kan vara ett undantagsställe i och med att det har kallats fördelsgården, och eftersom vi inte hittar något uthus här får vi nöja oss med denna förklaring så länge.

 

Gränsjöhöjden med fyra bostäder med huvudenheten längst upp, Majas stuga med en lada som låg helt nära, en ruin som rimligen ser ut som en husgrund och längst söder ut söder om vägen finns en identifierad torplägenhet vilken också finns noterad i tidigare kartor.

Något 100 tal meter norr om Lilla Hafsjö vägen finns en stensättning, som bedöms vara rester av en bostad.

Dagsverkstorp Gränsjöhöjden kallat "Orrtorpet".

ett torp, som ligger längre ner på bergets södra sida och tillika söder om vägen till Hafsjö. Här fanns åkkrer och betesmarker. Arbetsnamnet är Orrtorp och syftar på att här nere kunde man afnjuta orrarnas lek. Här fanns förr ingärdade fårhagar i början av 1900 talet.

De disponerade åker i fördelsgården av sandjord som var mindre givande, som tidigare tillhört Jacob men nu tillslagen detta torp. Härtill den lilla åkkern inom Wreten af grof sandjord föga gifvande samt en hårdvallsäng inom fördelstäppan mycket stenbunden samt äng inom Wrethägnaden större delen myrvall.

Olof Olsson

f1756 en av Olof Anderssons söner är skriven som nybyggare, skulle kunna vara den som skapade detta dagsverkstorp. Han gifte ju sig med Katarina f1753 i Nättsjön. Av deras åtta barn kan jag bara berätta om Kristina som gifter sig med Petter från Ljusnarsberg och som finns vid Bysjötorp. och yngste sonen Erik Knapp Olsson som skapade sin familj här uppe, passerar Skomakarebacken och slår sig ner i Folkärna. Detta en gissning så god som någon.

Lars Persson

Vi vet att Lars f1751 Säfsnäs fanns här 1808 hade passerat Grönhult och återfinnes här upp och dog 1806 och lämnar sin enka kvar på denna magra teg. Vi tror oss med god säkerhet kunna säga att Lars var kommen från Ställberget och Löfåsen. Katarina kom från Löfåsen och var dotter till Anders Nilsson och Katarina Göransdotter därstädes. Som enka passerar hon Ställberget och slutar sina dagar Stensjöhöjden. Den lägrade dottern Anna född på Löfåsen, men försvinner ur tiden med sin dotter.

Rester av en spismur och närmast en lada inspekteras av Villar våren 2009.

Familjer som på något sätt är kopplade till Gränsjöhöjda

 
 
 
 

  [ underliggande nivåer ]
Uppdaterades mars 2013